4.5. Bacha bazi – systematiserat sexuellt våld mot pojkar

Det värsta som kan hända: Att vara sexslav åt män med makt.

Att ha utsatts för sexuellt utnyttjande som danspojke, bacha bareez, bör klassas som trafficking, tortyr och stigmatisering. Vid misstänkt tortyr ska Migrationsverket bedriva en tortyrskadeutredning. När ett barn utsatts för övergrepp av en person som är en del av statsapparaten, så som guvernör, militär eller polis, anses det utgöra grunden för tortyr. Trots detta har vi ännu inte mött något fall där Migrationsverket fullgjort sina skyldigheter.

Författare: Elisabet Rundqvist. Bild: Ur dokumentären ”Bacha bazi, Una Costumbre Barbarica”.[1] Version 31.3.2021.

Synen på moral, heder och relationer i det samtida Afghanistan är komplex. Samtidigt som staten lagför personer för oklart definierade moralbrott finns det skyddande lagstiftning och flera statliga instanser som aktivt arbetar med att hjälpa offer för exempelvis tvångsäktenskap.[2]

I Afghanistan och Pakistan finns en sedvänja sedan lång tid tillbaka kallad bacha bazi, ”dancing boys”, ”chai boys” eller ”lek med pojkar”. Systemet eller sedvänjan kallas bacha bazi, pojkarna bacha bereesh. Bacha baz kallas den ”gangsterledare” som driver det kriminella nätverket. Förutom trafficking med barn ägnar sig nätverket åt droger, vapenhandel och annan kriminell verksamhet som kidnappning, utpressning etc.

Januari 2018

Den 18 januari 2018 lägger jag upp en tweet om Bacha bazi på Twitter. I mars 2021 har den visats 42 242 gånger och har 2 136 interaktioner, alltså delningar, svar eller gilla. Följande text är den twittertråden jag då skapade.

”De som kommit till Sverige och berättar om bacha bazi, danspojkar, blir sällan trodda av Migrationsverket. Ganska säkert får de avslag då det inte anses utgöra någon fara att återvända.

Det grabbarna fått leva med som vardag är upprepade övergrepp från ett stort antal vuxna män. Traumatiserade når de Sverige, får sin berättelse misstrodd av Migrationsverket, avslag och ska skickas tillbaka till samma helvete på nytt.

Jag har läst ett antal avslag på berättelser från pojkar som har utnyttjats, våldtagits, blivit misshandlade, brända med cigaretter, hotade med vapen, fråntagna allt människovärde för att bli misstrodda av Migrationsverket när de äntligen vågar berätta.

Jag är sömnblockerad. Vill vråla min ångest rakt ut i natten. Det är en flera dygn lång plåga att åter gå in i bacha bazi och de söndertrasade pojkarna. Så trasiga, i kropp och själ. Mitt i natten undrar jag om den ene är bättre i anus? Har han läkt på de senaste tolv månaderna?

Jag kommer inte att få veta, han har slutit sig. Efter det att vi har grävt runt i hans psyke för att få domstolen att förstå släpper han inte in mig längre. Vi tog sönder honom inför domaren, rev alla försvarsmurar och demonerna släpptes lös. Återuppväckta trauman. Jag bevittnade hur det öppnades till helvetet, bortträngda minnen som bubblade upp. Vi förlorade honom i flera månader. Han dissocierade och levde i en annan verklighet fylld av skräck, svek och självdestruktivitet.

Vi betalade ett högt pris. Jag får ångest när jag tänker på vad vi utsatte honom för. Förlåt min sparv, vi gjorde dig illa. Vi tvingade dig att sätta ord på det du vill glömma och gömma. Lilla sparv, vi försökte verkligen få rätten att förstå vilken fara det är för dig att återvända.

Men männen lyssnade inte. Jag tror inte deras fattningsförmåga räckte till för att förstå hur mycket sexuellt våld ett barn kan överleva. Rätten fattade inte att du min sparv överlevt och vill fortsätta leva som en fri människa. De fattar inte att du själv är ditt största hot. Att du föddes med en kropp dessa vidriga män känner lustar till, att ditt ansikte fortfarande sätter igång männens jaktinstinkter, att du ännu några år kommer att betraktas som skägglös pojke.

Nämndemännens äldre herrar vet inte hur det känns att få munnen full med kuk, eller hur svårt det är att sitta efter att ha blivit tagen i rumpan upprepat. De fattar inte hur många gånger jag bryter och går ut ur rummet när kväljningarna kommer. De vet inte hur det känns när vi gråter tillsammans. För det är svenska, äldre män som aldrig behövt känna skammen, eller tvingats trösta det som inte går att trösta bort.

Nu lever vi med en gigantisk tystnad mellan oss, sparven och jag. Han vet, jag vet, vi orkar inte prata mer om det. Vi hatar domstolen, vi hatar Migrationsverket som inte ens kan skriva det pojken berättar, fullt med fel, missuppfattningar och förutfattade meningar. Vi glömmer inte, men orden är slut.

Åter igen tvingas jag in i den vidriga kontexten bacha bazi genom ett asylärende. Migrationsverket vägrar att inse att det är livslångt, kontexten av kriminalitet, vapen och droger ihop med trafficking av små pojkar. Små pojkar hålls som sexslavar för äldre gifta eller ogifta män. Pedofili och trafficking. Ni vet det som Migrationsverket inte anser vara ett asylskäl, utan ger avslag till grabbarna som utsatts för detta.

Jag tror det är den enskilt största anledningen till att jag har kämpat i enskilda ärenden, för det är så tydligt ett brott mot mänskliga rättigheter och ett tydligt asylskäl. Det konstigaste av allt är att Migrationsverket inte ser att pojkarna hör till en socialt stigmatiserad grupp och borde få flyktingstatus. Enligt inhemska källor bär killarna stigmat lång tid efter att övergreppen upphört. Många gånger blir de kvar inom bacha bazi-världen som drogkurirer, vakter, danslärare och de som hittar nya små pojkar. För vissa finns inget liv ”efter”, de tar livet av sig. Omöjligt att leva vidare efter övergreppen och det sociala stigmat.

Många har fysiska problem från misshandel, från övergreppen, söndertrasad anal, många har gjorts drogberoende för att bli mer medgörliga. De har hotats och trakasserats av omgivande samhälle, från religiösa blir de kallade kofir, orena, från andra blir de tafsade och sexuellt kränkta, lovliga för alla att fortsätta kränka. Det händer att pojkarna får en ägartatuering, pojkarna köps och säljs, samma kille kan ha flera tatueringar. Har pojken rymt blir han eftersökt, det är en ”tillgång” som måste återbördas.

Inget av detta ligger med i Migrationsverkets bedömning av asylskäl. Avslag.

Jag tror inte det går in hos Migrationsverket att de är survivors of sexual abuse som det beskrivs i forskningen, överlevare. De har hittills överlevt bland det värsta man kan utsätta barn för, sexuellt våld. Att med tvång bli separerad från sin familj, bortrövad och sedan utsatt för gruppvåldtäkter, dansa, charma, skoja, flirta, visas upp som djur. Bli filmad och fotograferad i bilder och filmer som sprids i tusental. Övergreppen pågår fortfarande i form av filmerna.

När svenska män gör detta i främmande land lyfts barnen upp som offer och får allt vårt stöd. När det gäller pojkar från Afghanistan, Pakistan eller Iran som överlevt åratal av övergrepp blir de i sin tur kallade våldtäktsmän av idioter som drar alla över en kam. Det är dubbel plåga för mig och pojkarna, att de inte ens kan bli erkända som brottsoffer.

Det är bedrövligt hur Migrationsverket resonerar i besluten. En forskare inom juridik borde titta speciellt på dessa beslut. Jag kan bistå med material.”

Bacha bazi är vare sig nytt eller okänt

Bacha bazi, att vuxna män utnyttjar pojkar för sex, har förekommit i området i hundratals år. Under talibanernas tid vid makten, 1996 – 2001, förbjöds sedvänjan. Efter USA:s invasion av Afghanistan, och då stora mängder biståndspengar började flöda i landet samtidigt som fattigdomen ökade, blev det en maktsymbol att äga pojkar. ”Kvinnor är för att göra barn, pojkar är för njutning.” USA:s inställning till bacha bazi har varit tudelad, och det diskuteras om USA borde ha gjort något mer för att trycka tillbaka systemet.[3]

Det finns ett rikt material kring bacha bazi, lätt åtkomligt på nätet, och det är därför lätt att skaffa sig kunskap om vad bacha bazi är och hur vanligt det är. Dels finns det dokumentärer, rapporter och reportage. Men det finns också en mängd privata videofilmer utlagda. Barnen blir filmade och fotograferade och på sätt pågår övergreppen så läge filmerna finns kvar. Det finns en marknad för videos och mängder med filmer på YouTube.

Det är vanligt att militärer har bacha bereesh med sig i fält [4] eller att poliser har pojkar.[5] [6] [7] Det beskrivs att provinsguvernörer har harem med pojkar helt öppet.[8] I en film syns hur militärklädda män ansluter och får de bästa platserna.

Man ser också killar som sitter i knät på män, det är barn som inte dansar, men som ändå visas upp för att ge status. På filmen ser man flera mycket unga pojkar.

Även helt ”vanliga” män, gifta familjefäder har pojkar som visas upp offentligt och utsätts för ibland flera år långa perioder av övergrepp. Genom kombinationen av hot, våld, gåvor och löften hålls pojkarna i ett beroendeförhållande även om pojken bor med sin familj.

Det finns ett rikt material som visar att det pågår handel med barnen, dels att deras ägare köper och säljer pojkar av varandra, dels att barnet görs tillgängligt för övergrepp mot betalning[9]. Det uppfyller själva grundbeskrivningen för trafficking. UNHCR har i sin rapport dels beskrivningar i huvudtexten, dels en mängd referenser till att detta bör betecknas som trafficking av barn.[10] Det ordet nämns aldrig i migrationsverkets utredningar och beslut.

Ett bröllop av fem har inslag av bacha bazi, där pojkarna visas upp för att visa social status.[11] Det kan utbryta maktkamp om vems pojkar som får dansa först, vem som är högst rankad. I en film kan vi se hur det kan se ut på bröllop, mängden människor, mängden kameror som filmar. Pojken dansar fram till en äldre man, utmanar och skojar och får sedan pengar.

The more physically appealing and talented the bacha bazi boy is perceived to be, the more he enriches his captor’s social and financial standing. As one Afghan woman explained, “[h]aving a boy has become a custom for us. Whoever wants to show off, should have a boy.” For that reason, Afghan men openly flaunt their bacha bazi boys.[12]

Många av filmerna på YouTube är av helt annan karaktär. Det är inte längre kristallkronor och lyxiga bröllop utan tillställningar för bara män. Betongväggar, rå betong och mattor att både sitta på och dansa på. Det finns beväpnade män som står i bakgrunden, längst fram sitter pojkarna. Militärkläder blandas med de typiska afghanska kläderna. De kastar pengar på pojkarna, mattan är full med sedlar och mynt. Det är i den kontexten pojken senare på natten säljs till högstbjudande, eller ska tillfredsställa sin ägare. Pojkarna är en vara, en ägodel som bacha baz har oinskränkt makt över.

Pojkarna får dansa i timmar utan avbrott. För att orka matas de med droger, frukt och energidryck. De är omgivna av testosteronstinna män höga på knark med ett vapen i knät.

Although male same-sex behaviours in Afghanistan occur in a range of divergent cultural contexts and circumstances, sexual orientation as an identity issue is not accepted; same-sex practices remain hidden and are highly stigmatised if mentioned publicly. Gender identity and sexual orientation that fall out of the main stream are often seen by Afghan society to be synonymous or associated with prostitution and sexual abuse, or, through a wider lens of socio-cultural constructions of the ‘masculine male’ versus the dishonourable ‘non-male’ categories: superior to women and to the stigmatised ‘beardless youth’ or ‘feminised’ male. Although same-sex acts are condemned by Islam, they may be tolerated when they are ‘invisibilised’ by males conforming to ‘honourable’ roles of husbands and fathers. Niaz Shah, an expert on Islamic and Afghan law, told the BBC that although homosexual relationships and male-male sexual activity is practiced, this is not perceived as a sexual orientation or a love relationship, and those involved usually go on to marry women. The notion of expressing love and wishing to live as an exclusive same-sex couple is an ‘alien concept’ in Afghan society.[13]

I mitt samlade material finns autentiska filmer, dokumentärfilmer, journalistiska beskrivningar och vetenskapliga texter. Där framgår att även unga män upp till 25-26 år är aktuella.[14] Vi ser på bilder att även unga män anses attraktiva, de är inte längre barn men är ändå intressanta för männen.[15] En film visar en yngre och en äldre pojke dansa tillsammans, där det är tydligt att det är samspelta och brukar uppträda tillsammans. Den äldre är förmodligen över 20, den yngre runt 14 år.

Utnyttjade pojkar kan inte räkna med skydd från afghanska myndigheter. När en pedofilring, där rektorer och lärare i sex skolor ingick, uppdagades ledde det till att de två visselblåsarna arresterades.[16] På grund av hot tvingades de sedan att fly utomlands med sina familjer. Över 500 pojkar ska ha utnyttjats sexuellt.

Pojkarna blir stigmatiserade

Rapporter och studier visar genomgående att det är ytterst få pojkar som ”återgår” till normalt liv vilket är migrationsverkets presumtion. De vetenskapliga texterna pekar mot att det endast är ett fåtal som senare i livet lever utanför bacha bazi kontexten. Övergång till regelrätt prostitution som bottom gay förekommer (alltså den som ligger under och ”tar emot”). Suicid är mycket vanligt i gruppen.

Det finns också ett rikt material som beskriver livslång stigmatisering. I många fall har familjen tagit avstånd från sin son, han är aldrig mer välkommen tillbaka till släkten och familjen. Han är nu oren och en börda för familjen. Risken för hedersrelaterat våld från sin egen familj är enorm.

Utanför familjekretsen bär pojken också ett stigma. Det omgivande samhället ser honom som oren. Han är inte tillåten att gå till moskén eller delta i religionsutövningen. Afghanistans mullor är mycket negativa till sedvänjan och det uttrycks främst mot offret, inte förövaren. Islam har ingen tolerans för utnyttjandet av pojkar, medan samhället har en enormt stor tolerans. Det är en stor diskrepans mellan vad religionen påbjuder och vad som tillämpas i samhället. Det är få, om ens några, risker för en inflytelserik man att visa att han omger sig med pojkar.

Pojken har ytterst små möjligheter att gifta sig med en kvinna då ingen familj tillåter ett sådant äktenskap. De flesta blir kvar hos bacha baz, fast i andra roller. Vanligt är att bli drogkurir, vapenhandlare, talangscout och hitta nya barn, danslärare för nya barn eller på annat sätt ingå i det kriminella nätverk som bacha baz utgör.

Vad säger Migrationsverket och domstolarna?

Vid misstänkt tortyr ska Migrationsverket bedriva en tortyrskadeutredning. När ett barn utsatts för övergrepp av en person som är en del av statsapparaten, så som guvernör, militär eller polis, anses det utgöra grunden för tortyr.

Under tiden jag varit stöd till enskilda unga killar som är överlevare efter detta bottenlöst vidriga har jag samlat på mig material som vi tillfört ärendena och som ska ligga till grund för Migrationsverkets bedömning. Inte i något av besluten har verket kommenterat den bredvidliggande bevisningen eller innehållet som finns i bevisningen. Helt ensidigt har Migrationsverket använt Lifos Temarapport: Bacha bazi – dansande pojkar i Afghanistan version 1.0, 2015-11-30.

Vi ser på datumet att det överensstämmer med den tidsperiod det största antalet ensamkommande pojkar från Afghanistan anlände till Sverige. Ett antal källor används i rapporten, källor som delvis har starkare skrivningar än de som återges i Lifos rapporten.

Den del av Lifos-rapporten som använts mest av Migrationsverket är stycket: ”Vanligtvis så ’friges’ pojkarna när de uppnår 19 års ålder. De förväntas då att återuppväcka sin manlighet och att gifta sig. Det kan dock vara svårt att komma över det stigma som det innebär att ha levt som en bacha bereesh. En del av pojkarna blir istället involverade i prostitution eller söker sig till droger. Åter andra blir i vuxen ålder själva förövare. … I AIHRC:s genomförda studie om bacha bazi framkom att en majoritet av offren är minderåriga pojkar, vanligen mellan 10 – 18 år.” [17]

Dessa båda stycken har i regel utgjort grunden till att ge avslag. Att den asylsökande som pojke varit utsatt för bacha bazi erkänns i regel av Migrationsverket, men i den framåtsyftande bedömningen anses han inte längre vara i fara för fortsatta övergrepp eftersom han passerat 18 år: ”Initialt kan påpekas att XX numera är över 18 år vilket talar emot att han skulle utsättas av bacha bazi.” (Citat från Förvaltningsrätten.)

Det stycke Migrationsverket sällan (aldrig?) använder sig av är: ”Det finns dock även offer som är över 18 år. En majoritet av dem är pojkar som kvarstannat hos sin bacha baz efter att de fyllt 18 år. Knappt hälften av offren i studien visade sig vara analfabeter och de flesta av dem hade ingen möjlighet till skolgång. Knappt 40 procent av barnen befann sig i förövarens tjänst 24 timmar om dygnet medan en fjärdedel av barnen var hos förövaren en timma dagligen.” [18]

I den framåtsyftande bedömningen använder Migrationsverket uteslutande det åldersspann som står i första meningen.

Den 18 april 2018 konstateras i en rapport [19] som återfinns på Lifos hemsida att det fortsatt är i ett stort sett omöjligt att anmäla och få en rättsprocess kring sexuellt våld mot barn i Afghanistan, vilket kan förmodas vara på motsvarande sätt för en ungdom: ”Not only are the police apparently reluctant to pursue cases, but that widespread corruption has also served to derail any access to justice. Issues of shame associated with these types of crime also mean that families of victims also often prefer to turn to tribal mediation and other informal justice processes”.

Det visar att i en framåtsyftande bedömning har dessa unga ytterst små möjligheter att använda sig av Afghanska myndigheters beskydd om de åter blir utsatta. Det finns förhöjda risker att utsättas för nya brott och övergrepp.

Lifos innehåller också en disclaimer som få beslutsfattare tycks ha noterat: ”Sammanställningen gör inte anspråk på att vara uttömmande och bör inte tillmätas exklusivt bevisvärde i samband med avgörandet av ett enskilt ärende. Om en specifik händelse, person eller organisation inte nämns i rapporten innebär inte detta att händelsen inte har ägt rum, eller att personen eller organisationen inte existerar. Informationen i rapporten återspeglar inte nödvändigtvis Migrationsverkets officiella ståndpunkt i en viss fråga och det finns ingen avsikt att genom rapporten göra politiska ställningstaganden.” [20]

Det vi i civilsamhället sett i de beslut som producerats av Migrationsverket är

Berättelsen anses trovärdig, men bedöms mer som ”otur” i livet som inte kommer ha någon större inverkan på framtiden.
Berättelsen anses trovärdig, men sökanden är nu över 18 år och kommer inte i fråga för nya övergrepp.
Berättelsen anses trovärdig, men utgör inte ett socialt stigma i Afghanistan, det anses inte vara grund för hedersrelaterat våld mot ungdomen från sin egen familj eller släkt.
Berättelsen anses inte trovärdig eftersom den skiljer sig från den ”mall” som Lifos utgör, därmed undersöks inte händelserna ur ett mer öppet perspektiv.
Migrationsverkets förväntning på att sökande ska kunna berätta kronologiskt och konsekvent, sammanhängande om i vissa fall åratal av övergrepp kombinerat med PTSD och andra diagonser.
Migrationsverkets totala avsaknad av insikt i att det bör klassas som trafficking, tortyr och stigmatisering. Alla tre föranleder delvis andra utredningar och kan komma att landa i andra bedömningar om dessa tre begrepp används.

Migrationsverket och domstolarna väger inte att många av barnen och ungdomarna har befunnit sig i en situation där de under sina formativa år tillbringat sitt liv i en miljö fylld av vapen, droger, kriminella aktiviteter och upprepade övergrep. Som barn har de berövats möjligheten till skolgång och att lära sig ett yrke. De har hållits långt från det normala samhället och har inte de kontakterna med samhället som behövs för att kunna etablera sig och ”återta” ett normalt liv, främst eftersom de aldrig haft ett normalt liv.

Det svenska myndigheter inte heller förstår är hela omfattningen av bacha bazi där pedofili och övergrepp på barn är en beståndsdel, men där också omfattande droghandel och kriminalitet är den största delen av ”verksamheten”. Med vida förgreningar i hela Afghanistan, lika maffian i USA, omsätts enorma summor pengar, droger och vapen byter ägare. Bacha baz bedriver utpressning och kidnappning som metoder att styra sitt välde. I detta är pojkarna en handelsvara i samma nivå som drogerna. Att som barn tillbringa sin tid med påtända vuxna med mängder av vapen är inte ett normalt liv.

Tydligt i migrationsverkets bedömningar är man inte klarlagt diskrepansen mellan den praktik som finns i samhället gentemot den lagstiftning som Afghanistan har som förbjuder övergrepp på barn och islams inställning till samkönad sex.

I Afghanistan är pojkarna förlorade

Att Sverige menar att pojkarna, efter den uppväxten, ska ha förmåga att kunna återintegreras i ett samhälle de aldrig varit del av, bärande på ett stigma och djupa själsliga sår som aldrig kommer att läkas, är obegripligt. Flera av dessa nu unga män anses sakna asylskäl då de passerat 18 år.

Det finns inget normalt liv att återgå till. Pojken har aldrig upplevt ett ”normalt liv”. Det handlar i stället om att han är ett brottsoffer, ett barn som systematiskt utsatts för brutalt sexuellt våld under långa perioder som ger djupt trauma och inte sällan kroniserad suicid, alltså en latent suicidalitet som finns med hela livet. Det handlar om offer för trafficking, det handlar många gånger om tortyroffer.

Pojkarna som sökt skydd i Sverige är djupt traumatiserade med komplex PTSD och/eller fler diagnoser som gör att de aldrig i egentlig mening kommer att hämta sig. Många lever med ständiga mardrömmar, suicidtankar, äcklas av sig själv, skam och minnesbilder som tränger sig på. De har inte heller några praktiska möjligheter att få psykiatrisk vård i Afghanistan. De kan aldrig berätta om vad de varit med om då samhället dömer dem hårt, de är orena och kofir. De har dragit skam över hela släkten och skulle omöjligt kunna söka medicinsk hjälp där de berättar om sin uppväxt. Det är också ganska troligt att de kan bli identifierade genom tatueringar, typiska skador och typiska beteenden. De har uppfostrats att behaga män, sättet att gå, prata och socialisera skiner igenom.

Mer material

Mohammad J Mohammadi. Ska vi dansa? Books on demand 2018

Magda Gad. Föräldralösa Ali lever som sexslav. Expressen 9.1.2019 https://www.expressen.se/nyheter/foraldralosa-almas-13-lever-som-sexslav/

Barn till salu: Bacha bazi i Afghanistan. UR https://urplay.se/program/202611-barn-till-salu-bacha-bazi-i-afghanistan

Dokumentär om bacha bazi https://www.facebook.com/watch/?v=1465293676936501

Det sexuella våldet mot pojkar. #Vistårinteut 4.1.2019 https://www.facebook.com/vistarinteut/posts/731113653939463?hc_location=ufi

[1] Bacha bazi, Una Costumbre Barbárica 14.1.2017 https://www.youtube.com/watch?v=lAx_6mqZxgo

[2] Afghanistan: Hedersproblematik och moralbrott. Lifos Temarapport 2018-01-19 version1.0 https://lifos.migrationsverket.se/nyhetsarkiv/2018-01-19-temarapport-afghanistan-hedersproblematik-och-moralbrott.html

[3] Barry Bruton, Annie. Bacha bazi and human rights violations in Afghanistan: Should the U.S. military have done more to protect underage boys? Kentucky Law Journal 2019;108(1):179-198 https://uknowledge.uky.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=5470&context=klj

[4] U.S. soldiers told to ignore sexual abuse by Afghan allies. New York Times 21.9.2015 https://www.nytimes.com/2015/09/21/world/asia/us-soldiers-told-to-ignore-afghan-allies-abuse-of-boys.html

[5] Taliban use ‘honey trap’ boys to kill Afghan police. Bangkok Post 16.6.2016 https://www.bangkokpost.com/world/1011661/taliban-use-honey-trap-boys-to-kill-afghan-police

[6] Afghanistan launches investigation into reports that their police are sexually abusing children. Business Insider 28.6.2018 https://www.businessinsider.com/afp-kabul-to-investigate-child-sex-slavery-fuelling-insider-attacks-2016-6?r=US&IR=T

[7] Afghanistan: Child abused going unpunished. Institute for war&peace reporting 20.4.2018 https://iwpr.net/global-voices/afghanistan-child-abuse-going-unpunished

[8] Ending bacha bazi s. 71 (se ref. 13)

[9] Jones, Samuel V. Ending bacha bazi: Boy sex slavery and the responsibility to protect doctrine. Ind.Int’l & Comp.L.Rev. 2015;25(1):63-78 https://journals.iupui.edu/index.php/iiclr/article/view/18587/18585. I fortsättningen endast “Ending bacha bazi”.

[10] UNHCR eligibility guidelines for assessing the international protection needs of asylum-seekers from Afghanistan. UNHCR 19.4.2016, s. 70-71 https://www.refworld.org/docid/570f96564.html

[11] Ending bacha bazi s.72

[12] Ending bacha bazi s. 69

[13] Afghanistan. Individuals targeted under social and legal norms. EASO Country of origin information report, december 2017 https://reliefweb.int/sites/reliefweb.int/files/resources/Afghanistan_targeting_society.pdf

[14] Bacha Bazi Boys (RT Documentary). 24.9.2019 https://www.youtube.com/watch?v=i6eL1js7zTo

[15] The secret shame of Afghanistan’s bacha basi ‘dancing boys’ who are made to dress like little girls, then abused of paedophiles https://www.dailymail.co.uk/news/article-3384027/Women-children-boys-pleasure-secret-shame-Afghanistan-s-bacha-bazi-dancing-boys-dress-like-little-girls-make-skirts-abused-paedophiles.html

[16] Investigation begins into alleged abuse of more than 500 boys in Afghanistan. The Guardian 29.1.2020 https://www.theguardian.com/global-development/2020/jan/29/investigation-begins-into-alleged-abuse-of-more-than-500-boys-in-afghanistan

[17] Lifos Bacha Bazi s. 10

[18] Lifos Bacha Bazi s. 10

[19] Afghanistan: Child Abuse Going Unpunished. Institute for war and peace reporting 20.4.2018 https://iwpr.net/global-voices/afghanistan-child-abuse-going-unpunished

[20] Lifos Bacha bazi s. 2 ”om rapporten”