Migrationsverkets prövning av konvertiter är godtycklig och rättsosäker.

”Varje gång ett fall blev offentligt och Migrationsverket skulle svara på kritiken så hävdade de att de inte kunde diskutera enskilda fall offentligt, vilket är helt korrekt. Men detta gjorde också att ingenting förändrades, ingen svarade på frågor offentligt om det som pågick.”

Författare: Maria Gustin Bergström, Christian Mölk, Ruth Nordström. Bild: okänd konstnär. Version 24.3.2021.

Den så kallade Konvertitutredningen[1] väckte uppmärksamhet när den publicerades 2019. Den visade många brister i Migrationsverkets bedömningar av konversionens genuinitet.

  • I strid mot konversionsforskningen spelar bevisat församlingsengagemang inte någon roll i bedömningen.
  • Det är snarare den intellektuella kapaciteten och förmågan att utrycka sig än tron hos konvertiten som bedöms.
  • Konvertiter antas kunna välja att hålla tron privat och osynlig.
  • Asylbeslutet påverkas av var i Sverige den asylsökandes ärende handläggs.

Undersökningen konstaterar att Migrationsverkets prövning av konvertiter är godtycklig och rättsosäker. Migrationsverket har inte har tillräcklig kompetens för att på vetenskapliga grunder göra rättssäkra bedömningar inom området konversion.

Varför en ”konvertitutredning?”

Den stora flyktingströmmen 2015 innebar att många muslimer från bland annat Afghanistan kom till Sverige. Efter ett par år började Sveriges kyrkor märka av en ökning av människor som sökte sig till kristen tro. Detta verkar ha varit en bredkyrklig företeelse inom alla samfund, som på många orter ansågs förvånande men mycket glädjande. De som ville bli kristna talade ofta om möten i drömmar med en ljusgestalt som sa sig heta Jesus. Helt utan kunskap om Bibeln och hur man lever som kristen kom de till kyrkan för vägledning och blev i många fall en naturlig del av församlingslivet.

När dessa människor började komma med avslag efter avslag från Migrationsverket var det många pastorer och andra kristna ledare som försökte hjälpa dem på olika sätt – de var ju en del av oss kristna och vår gemenskap. Att en konvertering skulle kunna vara ett asylskäl var inte känt från början och inte alls för konvertiterna själva. Sakta började kunskap sprida sig att de afghaner som konverterat skulle kunna åberopa sin kristna tro som asylskäl på grund av de sharialagar som råder i landet. Här blir det viktigt att notera ordningen: först ville de bli kristna, sedan förstod de att den kristna tron kan vara ett asylskäl om det finns risk för allvarlig förföljelse om man återvänder.

För en utomstående kan en konvertering verka vara en relativt enkel handling för att få uppehållstillstånd, och det har säkert skett ibland, men en konvertering är en så djupgående process och förenat med en sådan livsfara att det är ett mycket svårt beslut att fatta och ingenting man gör lättvindigt. Den afghanska kommuniteten i Sverige vet det mesta om varandra. Rykten om konvertering sprids blixtsnabbt med påtaglig fara och förföljelse som följd, även i Sverige. Det finns otaliga exempel på hot och våld mot konvertiter från landsmän här i Sverige, men också exempel på att hoten har konkretiserats vid återvändande.

När det började bli känt att en konvertering kunde vara skäl för asyl för afghaner började konvertering till kristen tro åberopas som asylskäl. Efter ett tag började rapporter från olika håll peka på att Migrationsverket inte bedömde konvertiters kristna tro som genuin efter asylutredningen. Media snappade upp berättelser här och där om detta. Aktiva afghanska församlingsmedlemmar var förkrossade efter att ha blivit bedömda som inte genuint kristna av Migrationsverket med efterföljande utvisningshot hängande över sig. Varje gång ett fall blev offentligt och Migrationsverket skulle svara på kritiken så hävdade de att de inte kunde diskutera enskilda fall offentligt, vilket är helt korrekt. Men detta gjorde också att ingenting förändrades. Ingen svarade på frågor offentligt om det som pågick och fler och fler konvertiter från Afghanistan berättade med tiden att deras kristna tro blev underkänd. Frågor började ställas kring hur utbrett detta egentligen var.

Den blivande projektledaren för det som kom att kallas Konvertitutredningen är civilingenjör och har arbetat både med kvalitativa och kvantitativa analyser i sitt yrke. Detta gjorde att tanken på möjligheten att påvisa systematik i asylbedömning och utvisningsbeslut för denna grupp började gro. På en systematisk nivå skulle man kunna kräva svar från Migrationsverket gällande asylutredningar för konvertiter. Det som krävdes var att ta reda på hur stor gruppen var (procentuellt) som inte bedömdes genuin i sin kristna tro av Migrationsverket och Migrationsdomstolen, trots ett stort dokumenterat engagemang i sin församling. Efter deltagande i en begravning (oktober 2018) för en konvertit, mycket aktiv i en frikyrka i Sverige, som tog sitt liv efter sista avslaget hos Migrationsdomstolen var måttet rågat. En planläggning av en systematisk undersökning av frågan påbörjades.

Konvertitutredningens tillkomst

Historien om hur denna utredning mycket snabbt växte fram är en berättelse i sig. I januari 2019 var fem stora samfund med i utredningen – Pingst FFS, Equmeniakyrkan, Evangeliska Frikyrkan, Svenska Alliansmissionen och Svenska Adventistsamfundet – genom det nätverk i frågan som senare kom att kallas #rättilltro. Dessa fem trossamfund betjänade 2016 tillsammans över 320 000 personer och utgör därmed en betydande kraft inom det svenska civilsamhället. Den juridiska analysen har Skandinaviska Människorättsjuristerna bidragit med. Det bör noteras att planläggning, uppstart och genomförande av Konvertitutredningen, inklusive insamling av material på statistiskt relevant vis, tog mindre än fem månader och att över sjuttio personer var aktivt inblandande i arbetet med rapporten.

Själva rapporten skrevs av följande personer:

  • Maria Gustin Bergström, civ.ing., pastor i Pingstkyrkan i Linköping. Gustin Bergström är initiativtagare till rapporten, projektledare för Konvertitutredningen, ansvarig för materialinsamling och skribent i den kvantitativa analysdelen.
  • Ulrik Josefsson, teol.dr., direktor vid Akademi för ledarskap och teologi, ordförande i Pingstförsamlingen i Jönköping. Josefsson är akademiskt kvalitetsansvarig och skribent i den teoretiska bakgrunden till konversion tillsammans med Jakob Svensson samt den kvalitativa innehållsanalysen tillsammans med Maria Lindqvist.
  • Maria Lindqvist, med.dr., Umeå. Lindqvist är skribent den kvalitativa innehållsanalysen.
  • Ruth Nordström, LLM., chefsjurist vid Skandinaviska Människorättsjuristerna. Nordström är skribent för den juridiska analysen tillsammans med Rebecca Ahlstrand.
  • Rebecca Ahlstrand, LLM., Skandinaviska Människorättsjuristerna. Ahlstrand är skribent i den juridiska analysen.
  • Jakob Svensson, teol.mag., lärare vid Akademi för ledarskap och teologi, pastor i Centrumförsamlingen i Forserum. Svensson är skribent i den teoretiska bakgrunden till konversion.

Rapporten är indelad i fem delar: En teoretisk bakgrund kring konvertering inleder arbetet, en kvantitativ analys av konvertiter i asylprocess följer därefter. Två kvalitativa analyser, där den ena är juridisk och den andra belyser själva konversionsprocessen, kompletterar bilden. Rapporten avslutas med att rekommendationer till förändringar hos Migrationsverket presenteras.

Teoretisk bakgrund

Rapporten inleds med en teoretisk genomgång av aktuell forskning kring religion och konversion. Denna visar tydligt att religion inte kan förstås enbart som idésystem: som att man genom intellektuellt resonemang kan välja mellan religion a och b. All aktuell religionsforskning betraktar istället religiös tro som flerdimensionell. De senaste decenniernas forskning betonar de sociala och materiella dimensionerna i den levda religionen, det vill säga att delaktighet i ett religiöst sammanhang, dess praktik, är en avgörande del i konvertitens väg till en ny tro. Konversion måste därför förstås som en mångfasetterad process, där deltagande i kyrkliga aktiviteter spelar stor roll, snarare än en emotionell eller idémässig övergång från en livsåskådning till en annan.

Att se konversion som en intellektuell berättelse, där för- och nackdelar med den nya religionen jämfört med den gamla noga beskrivs, är alltså inte förenligt med gällande konversionsforskning.

Resultat

Den grupp som analyserats kvantitativt, 619 asylsökande män och kvinnor från Afghanistan som kom till Sverige 2015 eller senare, har konverterat till kristen tro och är döpta medlemmar i en av 76 frikyrkoförsamlingar på 64 orter.[2] Av dessa 619 personer har 503 personer angivit konversion som asylskäl, och av dessa hade 458 vid rapportens färdigställande fått beslut i asylärendet: från första (Migrationsverket) eller andra (Migrationsdomstolen) instans.

Resultatet är att betrakta som en ögonblicksbild över besluten under tiden december 2018 – januari 2019. Under denna tid hade 68 % av 458 fått avslag i första eller andra instans och 32 % bifall. 68 % bedömdes alltså inte ha en genuin kristen tro av Migrationsverket. Ser man närmare på siffror gällande Migrationsverket respektive Migrationsdomstolen så skiljer sig siffrorna åt: det blir svårare och svårare att bli bedömd som genuin kristen ju längre man kommit i asylprocessen: de som fått avslag i första instans har enbart 19 % chans att få bifall i andra instans.

Gällande konvertiternas engagemang i sin församling, något som enligt gällande konversionsforskning speglar genuiniteten i konversionen, så har i genomsnitt 94 % av konvertiterna lämnat in ett eller flera aktuella intyg från församlingens pastor och/eller annan ledare. Detta innebär att i genomsnitt 94 % står i så nära relation till sin församling att intyg kan skrivas. Vidare visar studien dock att konvertiternas belagda församlingsengagemang spelar liten eller ingen roll i bedömningen. Man kan dra slutsatsen att maximalt 6 % av konvertiterna inte har nära kontakt med sin församling, men att ett bevisat församlingsengagemang inte spelar någon roll i bedömningen av konversionens genuinitet hos Migrationsverket.

Asylbeslutet påverkas av var i Sverige den asylsökandes ärende handläggs. Jämförelsen mellan Migrationsverkets kontor i Jönköping och Göteborg visar exempelvis att det första kontoret har en avslagsprocent på 44 % medan det andra har 80 %. Ett annat exempel, som också talar för att det finns en skillnad på var i Sverige man bor, är jämförelsen mellan två jämförbara församlingar i olika områden i Sverige där den ena har en avslagsprocent på 52 % medan den andra har 84 %.

Rapportens kvalitativa del behandlar en analys av 61 konvertiters konversionsberättelser (ur samma material som ovan) och Migrationsverkets skriftliga motiveringar till beslut.

Resultatet visar att det inte finns någon strukturellt identifierbar skillnad i beslutens textmassa på gruppnivå mellan de konvertiter som fått avslag respektive bifall. Däremot finns tydliga skillnader i Migrationsverkets motiveringar mellan dem som fått avslag respektive bifall. Migrationsverket låter konvertitens intellektuella förmåga att reflektera kring sin tro vara central för beslut, vilket leder till att det snarare är den intellektuella kapaciteten och förmågan att utrycka sig än tron hos konvertiten som bedöms.

Analysen visar också att Migrationsverket har en tveksam och inkonsekvent hållning till trons offentlighet där konvertiter antas kunna välja att hålla tron privat och osynlig.

Resultatet tyder på att synen på konvertering som en intellektuell process är avgörande för asylbedömningen och att hänsyn inte tas till deltagande i kristna praktiker, något som i aktuell konversionsforskning ses som en viktig faktor för konverteringens genuinitet. Migrationsverkets rutiner kring konversionsbedömning verkar inte vara uppdaterade gällande aktuell konversionsforskning. Sammantaget är det undersökningens slutsats att Migrationsverket inte har tillräcklig kompetens för att på vetenskapliga grunder göra rättssäkra bedömningar inom området konversion.

Ett exempel på Migrationsverkets formulering i asylbeslut kan se ut på följande sätt (direkt utdrag ur ett avslagsbeslut för en konvertit som är ledare i sin församling och som undervisar sina landsmän i kristen tro):

”Du har lämnat in ett dopintyg till stöd för att du i Sverige har döpt dig. Av intyget framgår att du deltagit på språkcafé, gudstjänster och bibelstudier och döpt dig den xx. Migrationsverket finner inte skäl att ifrågasätta att du döpt dig. Du har även lämnat in ett intyg gällande att du har deltagit i Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Vidare framkommer att du har arbetat som ledare för bibelundervisning i Sverige. Migrationsverket bedömer att deltagande i kristna aktiviteter i sig inte är tillräckligt för att göra sannolikt en genuin och religiös övertygelse. Ett engagemang i religiösa samfund kan vara ett uttryck för en genuin övertygelse men är ingen förutsättning, det kan därmed inte ha något avgörande bevisvärde. För att avgöra huruvida den kristna aktiviteten är hänförlig till en genuin och religiös övertygelse behövs därmed en bedömning av trovärdigheten i dina [muntliga] uppgifter att göras.”

Den slutsats som dras i rapporten är att Migrationsverkets prövning av konvertiter är godtycklig och rättsosäker. Den juridiska analysen visar att Migrationsverkets beslut ofta är i strid med gällande rätt, internationell rätt och mänskliga rättigheter. Europadomstolen, UNCHR:s riktlinjer och FN:s tortyrkommitté ger nödvändig vägledning när det gäller tillämpning av internationella konventioner på området och denna analys visar på systematiska brister hos Migrationsverket i bedömningen av dessa.

Förslag till åtgärder

Rapportförfattarna föreslår följande åtgärder:

  • En fördjupad utredning måste genomföras av de orimliga och rättsosäkra förhållanden som Konvertitutredningen visat på.
  • Migrationsverket måste tillse att vederbörlig kompetens finns hos alla som fattar beslut i asylärenden där konversion är aktuell och tillse att inga avslagsbeslut får fattas utan att en specialistutbildad beslutsfattare granskat beslutet.
  • Migrationsverkets rättsavdelning bör tillsätta en expertgrupp inom fältet för religion och konversion som en resurs i alla ärenden där konversion är aktuell.
  • Konvertiternas åberopade skriftliga bevisning måste uppvärderas i asylprövningen.
  • Fram tills att dessa förändringar är genomförda, skall utvisning av konvertiter och asylsökande där konversion är aktuell, inte verkställas.
  • När nya riktlinjer är implementerade ska:
    • Alla asylsökande där konversion är aktuell, ges rätt till ny prövning.
    • Sveriges ambassader ges uppdrag att uppsöka utvisade personer som anfört konvertitskäl i syfte att utreda om dessa utsatts för hot eller skyddsgrundande behandling. Kan detta konstateras bör Sverige erbjuda dessa personer internationellt skydd.

Konvertitutredningens efterverkningar – genomslag i Sverige och internationellt

Konvertitutredningen gavs ut i samarbete med #rättilltro och presenterades först i Riksdagens Socialförsäkringsutskott den 26 februari 2019 samt sedan på presskonferens den 20 mars 2019. Konvertitutredningen fick genomslag på följande sätt inom Sverige och internationellt:

TT tog tag i nyheten och skrev en artikel som publicerades i olika tidningar efter presskonferensen, bland annat i Aftonbladet och ett flertal lokala tidningar i Sverige. Konvertitutredningen uppmärksammades även i Ekot, Göteborgs-Posten, alla kristna tidningar i Sverige (Sändaren, Dagen, Världen Idag med flera), Expressen och Sveriges Radio P1. Nätverket #rättilltro översatte Konvertitutredningens sammanfattning till engelska och spred den sedan till utländska medier vilket resulterade i artiklar i The Christian Post i USA, artiklar i tidningar i Danmark, Nederländerna, Brasilien, Sydafrika, och flera nyhetskanaler i USA samt andra länder världen över.

Konvertitutredningen skickades också till en mängd politiker och presenterades på ett seminarium i riksdagen den 26 februari 2019 vilket sammantaget ledde till att regeringen i sitt årliga regleringsbrev gav Migrationsverket i uppdrag att vid nästa årsredovisning i februari 2020 “särskilt redovisa hur myndigheten säkerställer rättslig kvalitet och likformig tillämpning i asylärenden där religiös uppfattning åberopas”. När Migrationsverket ett år senare, den 19 februari 2020, levererade sitt svar på regeringens regleringsbrev så lyder formuleringen: “För att säkerställa kvalitet och likformig tillämpning i asylärenden där religiös uppfattning åberopas kommer Migrationsverket under 2020 närmare undersöka orsaken till de regionala skillnader som har upptäckts.”[3] Se nedan hur de rättsliga efterdyningarna av Konvertitutredningen beskrivs.

Konvertitutredningen har använts som underlag till FN inför dess granskning av Sverige gällande mänskliga rättigheter (pågående), för överklagan till Europadomstolen och FN:s tortyrkommitté, samt i den nya granskning som Open Doors gör av Sverige gällande konvertiter (förföljelse av kristna). Den finns också med som referens i den stora konvertitkartläggning som arbetats fram i Tyskland i november 2019. Konvertitutredningen ligger nu som en grund och ett bevis för den systematik som präglar asylpolitiken för konvertiter och vi välkomnar all spridning av dess resultat. Konvertitutredningen omnämns och citeras också i United States Office of International Religious Freedom rapport från år 2019: Report on International Religious Freedom: Sweden.

Juridiska efterverkningar, praxis och landinformation

Ny internationell praxis

Sedan Konvertitutredningen kom ut våren 2019 har ny praxis som berör konvertiter kommit från både Europadomstolen och FN:s människorättskommitté (HRC). Den 20 februari 2020 fattade HRC beslut i målet Q.A. mot Sverige[4]. Målet handlade om huruvida en utvisning till Afghanistan skulle strida mot klagandens rätt till liv och förbudet mot tortyr (artikel 6 och 7 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, ICCPR). HRC konsta­terade bland annat att de svenska migrationsmyndigheterna inte hade gjort en individuell bedömning avseende samtliga riskhöjande omständigheter. I det aktuella fallet hade klaganden lämnat islam, var hazar, led av psykisk ohälsa och var känd i sociala nätverk. Enligt HRC borde det beaktas att klaganden saknar familj i Afghanistan eftersom han lämnat landet i tidig ålder. Svenska myndigheter ansågs ha bedömt varje skyddsgrund separat och inte gemensamt, trots att alla skyddsskäl i kombination ökade risken för klaganden. HRC ansåg att svenska myndigheter brustit i prövningen om det fanns en verklig, personlig och förutsebar risk för klaganden att återvända till Afghanistan. Det skulle därför strida mot artikel 6 och 7 i ICCPR att utvisa klaganden till Afghanistan.

Fallet A.A. mot Schweiz[5] från Europadomstolen handlade om en afghansk medborgare som tillhörde folkgruppen Hazara och som hade konverterat till kristendomen. I dom, den 5 november 2019, fann domstolen att den Schweizisk domstolen inte hade gjort en tillräcklig bedömning av de risker som sökanden personligen skulle kunna utsättas för om han utvisades till Afghanistan. Sökanden hade inte blivit tillfrågad angående sitt vardagliga utövande av sin kristna tro och hur han, om han återvände, skulle kunna fortsätta att utöva tron i Afghanistan. Schweiz hade funnit att den sökande kunde bo i Afghanistan och dölja sin tro för sin familj och samhället i stort. Det skulle dock innebära att han måste leva en lögn och tvingas ge upp all kontakt med andra troende kristna för att inte bli upptäckt. Att dölja sin tro dagligen i det afghanska samhället betraktades enligt Europadomstolen som en outhärdlig psykologisk press. Domstolen ansåg därför att Schweiz hade brutit mot tortyrförbudet (artikel 3) i Europa­konventionen.

Ny landinformation

Många konvertiter som söker asyl i Sverige kommer från Afghanistan, Iran och Irak. Flera rapporter om säkerhetsläget för konvertiter i dessa länder har kommit sedan Konvertitrapporten 2019. Dessa rapporter påverkar hur Migrationsverket ska bedöma rätten till skydd för asylsökande från dessa länder. Enligt Open Doors senaste rapport World Watch List, i vilken förföljelsen av kristna i världen studeras, är Afghanistan det andra värsta landet i världen vad gäller förföljelse av kristna. Iran ligger på åttonde plats och Irak på elfte plats. I inget av länderna är det möjligt att leva som kristen. Det saknas särskilt acceptans inom familjen för de som har avfallit från islam och konverterat till kristendomen.[6]

Migrationsverket har släppt en rapport den 16 juni 2020 som behandlar prövning av skyddsbehov för medborgare från Afghanistan (RS/007/2020).[7] I rapporten framgår att säkerhetsläget i Afghanistan varierar mycket. Rättsskyddet i Afghanistan anses ha sådana brister att det inte går att hänvisa någon till den afghanska staten för myndighetsskydd. Ställningstagandet tar inte upp något särskilt om apostater och konvertiter, utan hänvisar i de frågorna till det tidigare ställningstagandet SR 46/2018, som nämndes i Konvertitutredningen 2019.

Avseende Irak kom en rapport från Migrationsverket den 17 december 2019 i vilken irakiska medborgares behov av internationellt skydd utreds.[8] Enligt rapporten är ateism inte uttryckligen olagligt i Irak men jämställs ofta med hädelse mot islam och medför risk för arrestering eller hotelser och våld.[9] En liten, men växande del av befolkningen, särskilt ungdomar, ser sig som sekulära och ateism blir allt vanligare. Konvertiter kan dock riskera mycket allvarliga repressalier och de kan inte få sin nya religiösa tillhörighet registrerad på sin identitetshandling. Det görs skillnad mellan att vara kristen i Irak och att konvertera från islam. Att lämna islam (apostasi) anses värre eftersom det uppfattas fientligt från samhället.[10]

Slutligen finns nya rapporter om säkerhetsläget i Iran. I en rapport från Migrationsverket den 8 juni 2020 studeras situationen för konvertiter och iranska regimens övervakning av internet och sociala medier.[11] Det framgår av rapporten att det finns ett intresse för kristendomen i Iran och att situationen för konvertiteter i Iran är mycket svår.[12] Enligt rapporten har myndigheternas intresse för konvertiter ökat och möjligheten för konvertiter att öppet praktisera sin religion har minskat. Både myndigheter och familj i Iran kan utgöra hot mot konvertiter. Irans övervakning har även ökat de senaste åren, vilket utgör en risk för konvertiter och särskilt personer som varit aktiva på sociala medier. Personer som identifierats som konvertiteter blir allt mer utsatta.[13] En konversion uppfattas i Iran som ett agerande som utgör ett hot mot det fundament som regimen vilar på. Enligt rapporten finns information om att Iran övervakar och infiltrerar huskyrkor i Iran samt att Iran samlar underrättelser i sina grannländer, och i Europa, om konvertiter. Ett hundratal konvertiter får varje år fällande domar i Iran, ofta för nationella säkerhetsbrott. Konvertiter i Iran tvingas praktisera sin religion i hemlighet.[14] I en norsk rapport har iranska återvändare studerats.[15] Iranska asylsökande som har fått avslag och som återvänder till Iran förhörs ofta av Immigrations- och passpolisen eller iranska underrättelsetjänster på flygplatsen. Beroende på resultatet av förhöret, kan den återvändande kallas till ytterligare förhör efter inresa i landet. De som lämnat Iran olagligt kan riskera straff. Information om personens verksamhet utomlands kan leda till intresse från myndigheterna. Det finns rapporter om att återvändande asylsökande har arresterats vid återkomst, men omständigheterna i ärendena är svåra att verifiera.[16]

Det framgår således även från de här senare rapporterna att det fortsatt inte är säkert för konvertiter att återvända till Irak, Iran och Afghanistan. Det finns en hotbild från både samhället och familjen. Läget i länderna har således inte blivit bättre sedan Konvertitutredningen 2019.

Sammanställning av praxis från Migrationsöverdomstolen 2019

MIG 2019:5

Frågan i målet

Hur kravet på giltig ursäkt i 12 kap. 19 § 1 st. 2 p. utlänningslagen ska tillämpas i förhållande till det verkställighetsförbud som följer av 12 kap. 1 § i samma lag.

Bakgrund

2017 inkom sökande med anmälan om verkställighetshinder på grund av konversion till kristendomen. Den sökande riskerade skyddsgrundande behandling vid ett återvändande till hemlandet. Till stöd för sina yrkanden gav den sökande in ett dopintyg och skrivelser från kristna församlingsmedlemmar. Den sökande fick avslag hos Migrationsverket respektive Migrationsdomstolen. Migrationsdomstolen bedömer att det finns skälig anledning att anta skyddsgrundande behandling, däremot konstaterar Migrationsdomstolen att den sökande inte haft giltig ursäkt för att han inte tidigare fört fram de skyddsskäl han ansett sig ha.

Bedömning

Migrationsöverdomstolen fastställde i sin dom av den 10 april 2019 i mål nr UM 12194-18 (se MIG 2019:5), att kravet på giltig ursäkt inte kan tolkas så generellt att det alltid ska var uppfyllt för att ny prövning över huvud taget ska få beviljas. En sökande behöver inte visa på någon giltig ursäkt för att en ny prövning ska beviljas om det bedöms finnas skälig anledning att anta att denne skulle riskera skyddsgrundande behandling i hemlandet. En ny prövning är i en sådan situation en förutsättning för att det absoluta verkställighetsförbudet ska kunna upprätthållas.

MIG 2019:25

Frågan i målet

Om nya omständigheter, som kan antas utgöra bestående verkställighetshinder, skulle ha kunnat åberopas tidigare och hur den bedömningen ska göras.

Bakgrund

Den sökande har i ärendet inkommit med uppgifter om att han vid ett återvändande till hemlandet kommer att utsättas för skyddsgrundande behandling på grund av att den sökande konverterat från islam till kristendomen. Asylskälet har inte prövats inom ramen för den ursprungliga asylansökan. Den sökande har under flera år funderat över trosfrågor och utvecklat sin tro.

Bedömning

Migrationsöverdomstolen konstaterade i sitt avgörande av den 11 december 2019 i mål nr UM 4832-19 (se MIG 2019:25), att om den nya omständigheten hänför sig till något som rör den sökandes person, t ex ändrad ideologisk övertygelse, finns det inte nödvändigtvis yttre faktorer som kan fastställa när skyddsskälet ska åberopas. Bedömningen av när en ny omständighet ska föras fram bör utgå ifrån att det är först när det finns en ny omständighet som är sådan att den kan medföra skyddsbehov, som den ska redovisas. Migrationsöverdomstolen slog vidare fast att om en sökande gjort antagligt att denne på grund av sin ändrade övertygelse riskerar skyddsgrundande behandling vid ett återvändande till hemlandet får det förutsättas att denne inte anser sig ha haft något skyddsbehov tidigare på denna grund. Det saknas då i allmänhet skäl att ifrågasätta tidpunkten för när detta skyddsbehov ska anses ha uppstått. Den sökande har under flera år funderat över trosfrågor och utvecklat sin tro. Det har inte funnits någon grund att ifrågasätta tidpunkten för när den sökande ingav sitt skyddsskäl, det kan inte ha funnits före det att den sökande insett att han ville leva som kristen.

Referenser

[1] Konvertitutredningen. #rättilltro 18.3.2019. Läst 12.3.2021. https://www.pingst.se/integration/konvertitutredningen/

[2] Se Konvertitutredningen gällande materialinsamling. https://www.pingst.se/integration/konvertitutredningen/

[3] Schlyter, Frans; Stattin Jan. Otillfredsställande svar från Migrationsverket på regeringens fråga om konvertiter. Stoppa utvisningarna till Afghanistan! 15.3.2020 https://stoppautvisningarna.blogspot.com/2020/03/otillfredsstallande-svar-fran.html#more

[4] Q.A. mot Sverige (CPR/C/127/D/3070/2017), 20 februari 2020.

[5] A.A. mot Schweiz (32218/17), 5 november 2019.

[6] https://www.open-doors.se/wwl, (11 februari 2021).

[7] Migrationsverket, Rättsligt ställningstagande om prövning av skyddsbehov för medborgare från Afghanistan – RS/007/2020, 2020-06-16, Lifos nr 44458.

[8] Migrationsverket, Rättsligt ställningstagande angående prövningen av ansökningar om internationellt skydd m.m. för medborgare i Irak, SR 34/2019, 2019-12-17, Lifos nr 43861.

[9] Migrationsverket, Rättsligt ställningstagande angående prövningen av ansökningar om internationellt skydd m.m. för medborgare i Irak, SR 34/2019, 2019-12-17, Lifos nr 43861, s. 8.

[10] Migrationsverket, Rättsligt ställningstagande angående prövningen av ansökningar om internationellt skydd m.m. för medborgare i Irak, SR 34/2019, 2019-12-17, Lifos nr 43861, s. 8.

[11] Migrationsverket, Landinformation: Iran – Situationen för konvertiter och regimens övervakning av internet och sociala medier, 2020-06-08, Lifos nr 44432.

[12] Migrationsverket, Landinformation: Iran – Situationen för konvertiter och regimens övervakning av internet och sociala medier, 2020-06-08, Lifos nr 44432, s. 27.

[13] Migrationsverket, Landinformation: Iran – Situationen för konvertiter och regimens övervakning av internet och sociala medier, 2020-06-08, Lifos nr 44432, s. 27.

[14] Migrationsverket, Landinformation: Iran – Situationen för konvertiter och regimens övervakning av internet och sociala medier, 2020-06-08, Lifos nr 44432, s. 27-28.

[15] Migrationsverket, Norge. Landinfo, Temanotat Iran: Mottagelse og behandling av returnerte asylsøkere, 2021-01-21, Lifos nr 45203.

[16] Migrationsverket, Norge. Landinfo, Temanotat Iran: Mottagelse og behandling av returnerte asylsøkere, 2021-01-21, Lifos nr 45203, s. 4.