Vi är många som formar en motståndsrörelse.
Den lilla flickan klamrar sig fast vid sin mammas ben. Hon håller hårt, hon har inte släppt taget under hela resan. I hennes ögon ryms hela den tragedi hon bevittnat på sin flykt.
Författare: Hannah Laustiola. Bild: Läkare i Världen. Version 29.3.2021
Det är en höstdag i september och Läkare i Världen har just kommit till Stockholms moské för att ännu en dag möta de flyktingar som samlats där för att få tak över huvudet i väntan på möjligheten att söka asyl eller att kunna resa vidare mot Finland. Våra volontärer undersöker flera av de kvinnor, barn och män som spridit ut sig och sina få tillhörigheter i det stora bönerummet.
Den lilla flickan och hennes familj kommer från Syrien och hennes mamma är svårt uttorkad. Hon får hjälp med vätskeersättning och råd om sina rättigheter och var hon kan söka vård om hon mår ännu sämre.
En dryg månad tidigare har vi nåtts av de första rapporterna om att en ström av människor är på väg mot Sverige och kan väntas nå landets gränser i början av september. Den 11 september rullar det första tåget med flyktingar in på Stockholm Central. Vårdbehovet är stort, likaså viljan att hjälpa till bland allmänheten. “Refugees Welcome” är parollen för dagen och en strid ström av nya volontärer ansluter sig till oss. Så många att antalet volontärer fördubblas under andra halvan av året.
Redan dagen efter det första tågets ankomst har Läkare i Världen fått igång en mobil klinik bemannad av volontärer som åker runt till de olika härbärgen runtom i staden som många av flyktingarna har hänvisats till. Snart får vi också en bil utlånad för vårt mobila team och får en bas i moskén som gör om ungdomsföreningens rum till vårdmottagning. När Länsstyrelsen så småningom börjar samordna arbetet finns vi med som en självklar aktör.
Trycket är störst i Malmö och det dröjer inte länge förrän volontärer där vill organisera sig. De hittar ett hem under vårt paraply och så föds vår första verksamhet i Malmö när en mobil klinik kan invigas även där.
Under nästan två månader är Läkare i Världen aktiva dagligen med hjälp och stöd till de ankommande i både Stockholm och Malmö. Efterhand förändras både trycket och samhällets organisering. I Malmö finns vi med både på stationen men nu också i det stora förvaret på mässhallarna där vi rapporterar om svåra missförhållanden. Den mobila kliniken i Stockholm utgår fortfarande från moskén men fokuserar på att åka ut till härbärgen några dagar i veckan.
Behovet av information är stort. Inte bara till dem på flykt utan också till ivriga medmänniskor som gärna vill hjälpa men inte vet hur de ska göra det utan att skapa parallellsystem. Information om rätten till vård och hur den kan sökas blir vårt viktigaste arbete.
Som medlem i ett internationellt nätverk med sexton avdelningar samarbetar Läkare i Världen med våra systerorganisationer inom Medécins du Monde/Doctors of the World för att följa flyktingarnas väg genom Europa. Tillsammans är vi aktiva i elva länder i Europa, från Lesbos i Grekland där vi jobbat med flyktingströmmen sedan 2007, till destinationsländer som Sverige. Det är en stor hjälp för oss. Vi lär oss mer om vilka sjukdomar och skador vi kan förvänta oss, annars är informationen knapphändig. Det är få inom det offentliga systemet som tycks fråga hur de som kommer mår.
Månaderna går och vinden i samhället börjar vända. Flyktingarna är inte längre lika välkomna och de som motsätter sig ett stort flyktingmottagande börjar höras allt högre. Regeringen fattar beslut om den tillfälliga lag som kraftigt begränsar möjligheten till uppehållstillstånd. Vi ser ganska snart mycket drastiska konsekvenser men myndigheterna visar inget intresse för att samla in den sortens uppgifter från civilsamhället.
Hot och hat mot Läkare i Världens verksamhet ökar i samma veva och i slutet av året tvingas vi börja utbilda våra volontärer i hur de kan bemöta säkerhetshot. Brandövningarna innefattar inte längre standardpåminnelser om att släcka värmeljus efter sig, nu måste volontärerna också förbereda sig för om någon försöker sätta eld på lokalerna.
De medicinska åldersbedömningarna hamnar i fokus för migrationsdebatten. Läkare i Världen går ut i media och ifrågasätter bland annat varför inte rättsmedicinalverket skulle kunna få uppdraget att göra tortyrutredningar, något Sverige har en skyldighet att göra, men som avvisats med hänvisning till att verket inte kan användas till migrationsärenden. Denna fråga är ännu obesvarad.
När EU och Turkiet ingår ett avtal om att Turkiet ska stoppa flyktingarna från att ta sig vidare in i Europa stannar flödet av flyktingar från konflikthärdar utanför Europa av. Redan innan flyktingvågen har Läkare i Världen varit i startgroparna för att utöka verksamheten till fler orter. Med det engagemang som väcks nu lyckas vi starta upp grupper runtom i Sverige. Från att enbart ha funnits i Stockholm har vi 2016 blivit en rikstäckande organisation med verksamhet från Luleå i norr till Malmö i söder.
Det initiala breda samhällsintresset för att hjälpa flyktingar mattas av, fördömanden kommer från politiskt håll och samhällsklimatet hårdnar, inte bara i Sverige utan också i Europa. Även finansieringsmöjligheterna minskar samtidigt som behoven blir allt större i takt med att allt fler som behöver skydd nekas det.
Volontärernas intresse för att hjälpa till minskar däremot inte. I skuggan av den hårdnande samhällsdebatten fortsätter Läkare i Världen att växa. Trots att finansieringen skärs ner, även för verksamhet kopplad till de utsatta EU-medborgarna, kan vi med tiden stabilisera en permanent mottagningsverksamhet på åtta orter i landet.
När den så kallade gymnasielagen antas 2018 blir Läkare i Världen vittne till de många problem som följer i dess spår, både för dem som godtyckligt inkluderats och för alla andra. Den tillfälliga lagen förlängs utan att den utlovade utvärderingen görs och Läkare i Världen beskriver i bland annat ett remissvar dess förödande konsekvenser för dem vi träffar.
Inte minst för barn i familj och för utsatta kvinnor är det oerhört påtagligt att regeringens egen analys om att lagen riskerar slå hårdast mot dem, besannas. Vår verksamhet fokuserar allt mer på suicidprevention. Alltså att förhindra att människor, i den desperation som de rättighetsvidriga lagarna skapar, avslutar sitt liv.
Tyvärr märks också spår av det hårdnande klimatet inom den offentliga vården. Från att ha blivit bättre och bättre på att följa lagen om vård till papperslösa möter vi allt fler som blivit felaktigt avvisade med stor risk för patientskador, med hänvisning till att de inte har här att göra.
Det gäller t.ex. den kvinna som rullas in i rullstol av en vän och som har två frakturer på lårbenet. Hon har redan varit på Södersjukhuset i Stockholm och hon har ett mobilkamerafoto av röntgenbilden med sig. Hon har åkt därifrån när de berättar vad hela notan för att ta hand om henne blir och frågat hur hon ska betala. Det slutar med att Läkare i Världen får ringa efter ambulans till förvaret när hon får en dödlig infektion, eftersom de som jobbar där menar att det inte är deras jobb att hämta ut antibiotikan.
Idag, drygt fem år efter att de första tågen rullade in till Sverige, kan vi konstatera att det också för oss inneburit en resa, en bergochdalbanefärd. Den ökade tillströmningen av flyktingar har motsvarats av ett ökat antal människor som velat kämpa med oss för alla människors lika rätt till vård. Läkare i Världen har under de här fem åren kunnat vara en arena för människors engagemang. Vi har kunnat utöka vår verksamhet till flera orter samtidigt som motståndet mot att ge alla människor tillgång till den vård de har rätt till har vuxit. Bortblåst är det konsensus som ledde till att lagen om vård för papperslösa antogs 2013.
Nu möter vi istället politiker som, även om de tillhör dem som önskar att lagen utökades och förbättrades, ser det som politiskt omöjligt att lyfta frågan utan att riskera ett bakslag. Rädslan för försämringar i det minimum av rättigheter som redan uppnåtts gör att frågan gått i stå. Samtidigt ser vi hur regionerna brister i implementeringen av lagen.
I Malmö kan vi idag också bevittna konsekvenserna av den svenska migrationspolitiken i förhållande till de unga som kom hit utan vuxna. Vi ser en ökad psykisk ohälsa bland våra patienter, särskilt från Afghanistan, främst unga män som kommit hit som barn. Inom den gruppen noterar vi, liksom många andra frivilligorganisationer, ett ökat bruk av droger.
Under hösten 2020 utökade vi vår psykosociala verksamhet och kunde börja erbjuda Malmöborna samtalsstöd. Gensvaret har varit stort. Varje tillfälle vi håller öppet i Malmö, i regel en gång i veckan, träffar vi någon med psykisk ohälsa som får samtalsstöd. Även de som kommer till oss och söker vård för psykosomatiska besvär såsom smärta och sömnbesvär, ökar.
Samtidigt har vi fortsatt vårt arbete för den grupp som inte ens enligt lag har tillgång till vård. På flera av våra mottagningar har vår största grupp besökare under hela perioden varit utsatta EU-medborgare. Den här gruppen är drabbad av djup diskriminering, ofta på grund av deras romska tillhörighet, även här i Sverige. För dem har de senaste fem åren varit en katastrof. Den generellt ökade främlingsfientligheten slår hårt och motståndet mot att ge dem tillgång till adekvat subventionerad vård är fortsatt stort.
Tittar vi in i spåkulan ser vi med en blandning av oro och tillförsikt på framtiden. Den pågående coronapandemin har gjort de redan utsatta än mer utsatta. En så kallad vårdskuld håller på att byggas upp i samhället. När grupper ställs mot varandra och behoven är enorma, försvåras arbetet med att ge tillgång till vård för dem som saknar svenskt medborgarskap. Även en “migrationsskuld” har skapats och osäkerheten kring juridisk status skapar eller förvärrar psykisk ohälsa bland dem som Läkare i Världen möter.
De mänskliga rättigheterna i Sverige och i världen är i fara. De ifrågasätts på allt mer tvivelaktiga grunder och vi som möter dem som får bära konsekvenserna kan vittna om att det är tungt. Det är en stor utmaning att göra oss hörda samtidigt som behoven hos dem vi möter är så stora att det är svårt att räcka till.
Men allt är inte mörkt. Engagemanget råder det ingen brist på, även om sekundärtraumatisering och utmattning är utmaningar värda att ta på allvar, är vi många som formar en motståndsrörelse.
Det svenska civilsamhället har en lång tradition av att med gemensamma krafter skapa rörelse för förändring. Det är förmodligen den viktigaste lärdomen från de här åren. Lyckas vi återigen samla våra krafter inom civilsamhället kan vi visa att den grupp som anser att alla människor är lika värda och har samma rättigheter oavsett juridisk status, finns kvar och är fortsatt stor.
De mänskliga rättigheterna kan inte tas för givna. Det vi mer än något annat går ur de här åren med, är därför vetskapen om hur många vi är tillsammans som både vill och kan göra skillnad.
Läkare i Världen
Läkare i Världen är en människorättsorganisation som arbetar för allas lika rätt till vård. Genom volontärdriven verksamhet på flera orter i landet erbjuder vi vård, stöd och juridisk rådgivning till utsatta grupper som faller mellan stolarna i systemet.
Organisationen är en del av ett internationellt nätverk som grundades 1980 i Frankrike som Medécins du Monde och bildades i Sverige 1991. Den första kliniken öppnades i Stockholm 1995.
Läkare i Världen leds av en ideell styrelse som utsett den generalsekreterare som leder kansliet med huvudsäte i Stockholm.
Organisationen har närmare 200 medlemmar och över 600 volontärer, bestående av yrkesverksamma läkare, sjuksköterskor, tandläkare, psykologer, socionomer, jurister, tolkar med flera. Läkare i Världen har 90-konto och är medlemmar i branschorganisationen Giva Sverige.