Tio gånger fler självmord bland ensamkommande barn och ungdomar.

”Vi har under några månader gått från en generös flyktingpolitik till EU:s lägstanivå. Och här har vi dem, konsekvenserna. Barn tar sina liv. Andra flyr till ett laglöst liv på gatan. Och de som inser att deras anhöriga inte kommer att kunna räddas undan kriget till trygghet och säkerhet i Sverige – ja, de tvingas återvända. Vi har fått vår andningspaus, och nu kommer notan.”[1]

Under 2017 begick minst 12 ensamkommande barn och ungdomar, utan personnummer, självmord. Det är tio gånger fler än i motsvarande åldersgrupp med personnummer.[2] I samtal med professionella yrkesutövare inom området framkommer en stor enighet om att antalen är underrapporterade, verklighetens antal torde vara större.[3] [4] I denna rapport presenteras detaljerat material om säkerställda och misstänkta suicid och suicidförsök under åren 2015 – 2021.

Utan de ”anekdotiska” berättelserna från enskilda och civilsamhället saknar staten helt kunskap och dokumentation om den humanitära katastrof som hanteringen av ensamkommande barn och unga har kommit att resultera i sedan åtminstone 2015. Staten och kommunen har samverkat i att stjälpa över ett orimligt ansvar på enskilda och därigenom också effektivt sett till att både utredningsansvar och ansvarsutkrävande försvårats eller till och med omöjliggjorts.

Den här texten är ett försök att som privatperson belysa ett område där samhället har misslyckats på en rad olika punkter. Sedan tidigt 2017 har jag samlat uppgifter om suicid och suicidförsök i gruppen ensamkommande barn och unga. Jag är inte forskare eller utbildad inom suicid och psykisk ohälsa. Jag gör inga anspråk på att den här texten ska ses som vetenskaplig.

Jag har på senare tid fått flera liknande berättelser om ungdomar som på nytt kommer fram till desperation, vid vägs ände på sitt ärende i Sverige, inget hopp om ny process. Vissa har haft verkställighetshinder inne för prövning, för några har preskriptionstiden passerat och de har fått avslag på den nya asylansökan.

Det kan vara början på en ny våg av suicid och suicidförsök som resultat av den långa tiden i väntan, misslyckanden med studierna, misslyckanden att finna arbete osv. Vi kan omöjligt veta om det är ett avslag eller något annat som är utlösande orsak. Flera av berättelserna är kopplade till asylprocessen eftersom det blivit extremt långvarigt, plågsamt och utan förhoppning på ett positivt beslut. När hoppet släcks, släcks även viljan att leva. 

Det är omöjligt att göra en lista över alla personer jag vill tacka, engagerade som gjort ett helt otroligt jobb med att stötta de barn och unga som den här texten handlar om. Jag tackar också alla informanter, utan er hade vi inte vetat. Personer som gjort eftersökningar för att svara på mina frågor, tagit svåra samtal med ungdomar för att förstå vad som hänt. Vi har alla tillsammans gjort det möjligt att berätta om barnen som dog. Vi kan också berätta om barnen som nästan dog, alla finns inte kvar i Sverige och kan inte själva berätta sin historia. 

Bakgrund

26 januari 2017 tar Ali Noori sitt liv på ett HVB boende i Vännäs. Alis död kom att bli en vattendelare både bland de unga ensamkommande flyktingarna och i de nätverk som fanns 2017 och i många fall fortfarande finns runt dessa ungdomar. Vintern och våren 2017 eskalerar den psykiska ohälsan, självskador, självmordstankar, självmordsförsök och även fullt genomförda suicid. Flera frivilligorganisationer larmade till BO, JO och ett flertal myndigheter.

Jag började samla in data under februari 2017 efter de första dödsfallen, när ett stort antal unga under loppet av ett par timmar lade ut avskedsbrev eller statusuppdateringar i sociala medier med avsikt att ta sitt liv. Jag och ett antal vuxna uppmärksammade detta och tog kontakt med ungdomarna för att erbjuda stöd. Samtidigt frågade vi oss: Hur vanligt är det här? Hur många har hittills avlidit? Vem ansvarar? Jag fick snabbt klart för mig att ingen satt på svaren på dessa frågor, ingen hade det övergripande ansvaret. Med tidigare erfarenheter från suicidalitet på nära håll kände jag det som min uppgift att samla berättelserna. Någon måste kunna skriva deras historia. Vid den tidpunkten var jag aktiv i #vistårinteut och gjorde insamlingen i de olika grupper som fanns inom rörelsen.

Då problematiken uppmärksammats i media (se kapitel XX) fick Karolinska institutet (KI) hösten 2017 ett uppdrag att utreda och beskriva suicid i gruppen ensamkommande barn och unga. Deras utgångspunkt var de 15 suicid som jag dittills hade samlat. I egenskap av etablerade forskare hade de tillgång till register och journaler på ett annat sätt än jag. De genomförde också en rundringning till ett antal kommuner.

I januari 2018 publicerades rapporten Kartläggning av självskadebeteende, suicidförsök, suicid och annan dödlighet bland ensamkommande barn och unga.[5] Forskarna kom fram till att de flesta av suicidfallen skedde under asylprocessen innan asylansökan var slutgiltigt prövad. Lång handläggningstid anges som orsak. De som suiciderat efter att ha blivit beviljade asyl och därmed uppehållstillstånd hade status som alternativt skyddsbehövande vilket då inte gav rätt till familjeåterförening. Oroliga och osäkra förhållanden lyfts också fram som utlösande orsaker. Endast en minoritet av de suicidfall som kunnat valideras i denna studie hade fått avslag på sin asylansökan.

Undersökningen omfattade förekomst av självskadebeteende, suicidförsök och suicid under 2015 till 2017. KI använde 21 år som övre åldersgräns och räknade fram en population på 23 425 asylsökanden 10-21 år 2017 som ansökt om asyl som ensamkommande barn.

Genom epidemiologisk studie fastställdes självmordstalet till 51,2 per 100 000 personer. Motsvarande grupp svenska barn och unga låg på 5,2 per 100 000 personer, det vill säga nästan 10 gånger högre självmordstal. De som fastställdes som avlidna till följd av suicid var alla pojkar, övervägande från Afghanistan. Hängning var vanligaste sättet att ta sitt liv, därnäst drunkning. KI skriver att de befarar en underestimering av dödstalen för de två tidigaste åren.[6]

Självskador och suicidförsök ökade under perioden 2015 till 2017 och är troligen underrapporterat menar forskarna. Mycket blir aldrig dokumenterat när det inte är föremål för vårdinsatser. Även vad gäller suicidförsök var den huvudsakliga gruppen pojkar eller unga män och en stor del var från Afghanistan. 

De kvalitativa undersökningarna av barnen och ungdomarnas asylberättelse visar att många utsatts för misshandel och trakasserier innan eller under migrationen. De flesta avlidna hade pågående asylprocess. I vissa akter saknades asylintervju, vilket tolkades som att utredningen inte påbörjats. Alla akter innehöll material för åldersbedömning.

Premigrationsfaktorer för gruppen med självskador och/eller suicidförsök är fattigdom och marginalisering, kort eller ingen skolgång och tvångsrekryteringar till militärtjänstgöring.

Postmigrationsfaktorerna undersöktes genom IVO-anmälningar. Brister i kontakt med sjukvården framkom; avbruten, utebliven eller för sen kontakt med vården. Brister på HVB-hem som våld, undermålig fritid, lång väntan på plats i skolan, droger, alkohol, olämpliga relationer. Otrygg och ostabil tillvaro framkom.

Den långa handläggningstiden lyfts fram som en pådrivande orsak i flera av forskarnas analyser.

Forskarnas medskick till socialstyrelsen, departement och regering: ”För att få tillräckligt statistiskt underlag för denna grupp krävs en bättre samordning av register hos myndigheter, framförallt mellan Rättsmedicinalverket, Migrationsverket och Socialstyrelsen. I beaktande av de höga suicidtalen bland ensamkommande asylsökande barn och unga under 2017 är det nödvändig att sätta in akuta preventiva åtgärder, främst sådana som syftar till att skapa skyddande miljöer och att identifiera och stötta personer som är i riskzonen.”

Syfte

Syftet med denna rapport, tillsammans med rapporten Notan för asylpolitiken betalas i människoliv (se annat kapitel), är att dessa barn och ungdomar inte ska glömmas bort eller gömmas undan genom att göras osynliga.

Material och metod

Det händer att det insamlade materialet avfärdas som anekdotiskt. Att det är ”anekdotiskt” är helt korrekt, men det inte betyder för den skull att det inte är riktigt eller viktigt. I avsaknad av ett antingen vetenskapligt insamlat och sammanhållet material som täcker alla år 2015-2020, eller en systematisk rapporteringsplikt som kan sammanställas, kan materialet inte bli annat än anekdotiskt.

Under början av 2021 försökte jag kvalitetssäkra vissa uppgifter. Bland annat ställde jag en statistikfråga till UD: hur många dödsfall i gruppen ensamkommande barn eller unga där UD hade agerat? Svaret som jag fick var att de inte hade något sådant ärende alls registrerat där UD varit en kontakt mellan personer i Sverige och i ett annat land.[7]

Från IVO fick jag visst statistikmaterial, men det blev svårt att använda till något.[8] På grund av sekretess blev uppgifterna så knapphändiga att de inte gick att koppla till min dokumentation. En särskild fråga angående Vännäs och Ali Nori (se kapitel XX) visade att det gjorts fyra anmälningar: en från kommunen, tre var ”uppgift från enskild”. Men mer än så gick inte att utläsa.

Statistikfrågan till Rättsmedicinalverket besvarades: Till socialstyrelsen har vi för 2018 och 2019 lämnat ut uppgiften att det är färre än tio ensamkommande som begick självmord respektive år. För 2020 är uppgiften ännu inte framtagen. Om vi kan lämna ut uppgift om kön, ålder och ursprungsland för dessa personer är tyvärr inte färdigutrett ännu.[9]

Jag har också tagit kontakt med journalister som gjort större reportage om något av dödsfallen för att se om de har kvar material som inte använts vid publiceringen. Tyvärr har inte det heller gett något resultat, researchmaterialet finns inte kvar. 

Källmaterialet består av insamlade uppgifter om suicid och suicidförsök bland barn som registrerades som ensamkommande barn vid ankomsten mellan 2014 och 2016, eller som enligt egen utsago var minderåriga vid ankomst men som omedelbart skrevs upp i ålder och behandlades som vuxna[10]. KI tog med barn och unga till och med 21 år. Jag använde 21 år som övre åldersgräns till en början, men efter 2018 har utgångspunkten varit att personen ansökt som ensamkommande barn, då många nu passerat 21 år. För att beskriva hur undersökningsgruppen mår i dag oavsett åldern har utgångspunkten förflyttats till åldern vid ankomsten till Sverige.

Till en början samlade jag även självskador, men mängden gjorde det omöjligt att fortsätta. Självskador var under 2017 då det första källmaterialet samlades in så vanligt förekommande att det inte gick att tidsmässigt hinna dokumentera.  

För suicid och suicidförsök har uppgifterna sparats systematiskt under 2017 och första delen av 2018. Sporadiska noteringar finns för 2018 – 2020, främst dödsfall. Dessa har under januari 2021 kompletterats med nyinsamlade uppgifter, kontroll och uppföljning av tidigare lämnade uppgifter.

Den systematiska insamlingen avbröts eftersom det till synes inte gjorde någon skillnad i beslutsfattandet kring dessa barn och ungdomar. Vidare fanns en förhoppning att KI:s rapport skulle leda till att en systematisk rapportering upprättades. Även andra åtgärder som gjordes 2018, som uppdraget 2017 – 2020 Nationellt kunskapscentrum för frågor om ensamkommande barn vid Socialstyrelsen, gjorde att jag hyste en förhoppning om att insamlingen inte längre skulle behövas. Vad som i själva verket kom att hända har beskrivits i föregående kapitel.  

De insamlade uppgifterna har främst lämnats av vuxna personer som har tillräckligt god kännedom om barnet eller ungdomen. Det kan vara familjehem, god vän eller personal som träffat den unga genom sitt arbete, idrottsledare et cetera.

Sekretess och tystnadsplikt råder för många av dem som har en yrkesmässig relation till barnen och ungdomarna och de kan därför inte lämna uppgifter, men har i vissa fall ändå gett en signal om att något inträffat. Dessa uppgifter har följts upp med informanter som inte har tystnadsplikt. Mellan informanten och mig har det förts en diskussion både om tillförlitligheten och om hur uppgifterna ska hanteras. I flera fall har orten bytts ut till region, eller en plats ersatts med kommunens namn. Personuppgifterna har anonymiserats, namnet på barnet eller ungdomen sparas inte om det inte redan är känt genom publicering i media. Finns namn i publiceringen sparas det genom länk till publiceringen.

Uppgifter som är grund för insamlingen:

• År, månad, dag
• Ort/ geografiskt område (kan t.ex. vara en region/län eller en kommun om det blir allt för utelämnande att ange orten)
• Boendeform – om det är känt
• Kön
• Ålder
• Uppskriven ålder i förekommande fall
• Antalet försök. Den uppgiften har lagt till senare och är inte konsekvent bokförd under hela året.
• Händelsebeskrivning

Kvaliteten på det insamlade materialet är högst varierande. För vissa finns långa berättelser och kopplingar mellan olika händelser relaterat till samman ungdom. För andra finns bara några få uppgifter. För att vara ett forskningsmaterial är kvaliteten för låg att använda utan att utöka med kvalitetssäkrade uppgifter. Men som indikation på frekvens och nivåer fungerar materialet. Med utgångspunkt i de uppgifter som samlas in kan vissa utsagor göras, till exempel angående kön, ålder, utvisningsland osv. 

Etiska överväganden och svårigheter

Beroende på uppgiftslämnarens relation till berörd ungdom är uppgifterna mer eller mindre detaljerade. Vid behov har jag omarbetat uppgifterna eftersom stor hänsyn behöver tas till både ungdomen och dem som står nära. Ofta har jag till en fått början knapphändiga uppgifter, en tidpunkt för en händelse. Med tiden har uppgifterna kunnat fyllas på av flera informanter, eller det har publicerats där fler detaljer framgår. (Jämför exemplen Ismat och Ali Nori där Bohusläningen respektive Västerbottenkuriren gjorde ett stort journalistiskt arbete för att beskriva vad som hände).  Jag har ofta fått in uppgifter från tidigare år långt efteråt. I vissa fall har jag gjort en enkel notering i väntan på fler uppgifter. Ibland kommer inte fler uppgifter; uppgiftslämnaren förmår inte skriva mer, eller har inte fått veta mer än det som redan har noterats.

När det gäller suicid som leder till döden är de etiska avvägandena svåra. Är självmordet publicerat, används det som grunduppgifter. I en del av fallen har jag fått ta emot kompletterande upplysningar. De opublicerade dödsfallen kontrolleras så långt det är möjligt. För ett par av dem har en bekräftelse kommit från personer som inte kan gå ut offentligt med uppgifterna. I vissa fall är informanten en av de närmaste och det tar tid innan hen orkar berätta.

För vissa informanter har berättandet, att lämna uppgifter fyllt en terapeutisk funktion. Jag har i vissa fall haft kontakt med informanten under en längre period, följt sorgen och vanmakten som omgärdar ett dödsfall. Informanter som lämnat uppgifter om försök har ofta hållit kontakten, berättat om fler försök, om problem med vård och så vidare. Med vissa informanter har det blivit en lång relation med långa samtal och stor öppenhet om vad som hänt. Stora delar av dessa samtal är aldrig nedskrivna med hänsyn till ämnets karaktär. ” Jag mindes att det var av värde rent terapeutiskt att få lämna av informationen till dig, till någon.”[11]

Analys

Min analys av materialet har både en kvalitativ och en kvantitativ ansats. Från de berättelser jag fått har jag försökt hitta framför allt anledningen till att ungdomen suiciderade eller gjorde ett allvarligt suicidförsök. Jag har också sammanställt uppgifter om hur självmorden påverkat omgivningen, framför allt de jämnåriga vännerna och de vuxna hjälparna/volontärerna. Här har jag också diskuterat ansvarsfördelningen.

Som avslutning återger och kommenterar jag en intervju om självmorden med justitie- och migrationsminister Morgan Johansson.

I den kvantitativa sammanställningen av suiciden och suicidförsöken har jag uppskattat antalet personer som begått fullbordat eller ofullbordat suicid. Jag redogör också för omständigheter kring personerna. Svårigheterna i att göra någon form av statistiska beräkningar belyses nedan.

Statistiska svårigheter

Hur stor är populationen?

När man räknar ut suicid räknas det som antal mot 100 000 personer. När det gäller gruppen barn som ansökt som asyl utan vårdnadshavare måste man skapa en population, alltså bestämma hur många de är. Sedan räknar man om populationen och antalet avlidna så att siffran skalar upp till 100 000. Först då kan man avgöra om det är en förhöjd risk.

Det blir allt svårare att fastställa en relevant population. Ska man räkna mot gruppen som anlände för fem år sedan? Eller en uppskattning mot gruppen i dag, så många som är i Sverige just nu? Det blir extremt svårt att uppskatta population med alla som stannat trots avslag eller lämnat Sverige utan att utresa registrerats.

KI:s rapport beskriver problemen med att fastställa en population. I dag är det i princip omöjligt.

De som hunnit få svenskt personnummer kan komma att räknas två gånger, en gång i den officiella statistiken och en gång i den population som sätts samman.

Att fastställa suicid som dödsorsak

Dödsfall genom suicid ger i de flesta fall upphov till en rad svårhanterliga praktiska problem. Som exempel är det emot islam att ta sitt liv, vilket kan ge problem med själva begravningen och att hitta en officiant. Om den unge har efterlevande som går att kontakta kan det bli problem eftersom föräldrar/familjen inte kan acceptera att deras barn tagit sitt liv. Att skicka kvarlevorna för begravning i hemlandet är komplicerat och dyrt. Det är många formella steg som behöver genomföras, kontakt med myndigheter samt hemlandets ambassad och i vissa fall även ett annat lands ambassad om anhöriga befinner sig på flykt. Det finns således många orsaker till att under en lång tid hemlighålla att döden skett genom suicid, och det har ofta varit svårt att få tillräcklig information nära dödsfallet.  

Det finns fortfarande ingen myndighet som har ansvar att föra suicidstatistik för asylsökande och lämna offentligt tillgänglig statistik fortlöpande. Vissa register uppdateras numera med uppgifter om avlidna, men det är ändå inte på samma nivå som det svenska suicidregistret som levererar ut aktuell statistik.

För att fastställa suicid krävs oftast flera källor som jag som enskild inte har tillgång till, det ligger under sekretess. Det är sjukjournaler, polisrapporter och rättsmedicinska bedömningar. I vissa fall, när tillvägagångssättet är väldigt uppenbart suicid, t.ex. hängning, kan vi med en större säkerhet anta att hen ville ta sitt liv. Men flera andra metoder, dränka sig, ta mediciner etc. kräver mer omfattande utredningar av professionella för att kunna säkerställas som suicid.

Mörkertal

Här är några faktorer som gör det svårt att få en exakt siffra.

• Droger och/eller alkohol kan se ut som en överdos men vara medvetet – eller vara ett misstag. Missbruksmottagningarna gör inte alltid en suicidbedömning, alternativt den har inte nått mig eller forskarna. Karolinska Institutet (KI) följde inte upp denna grupp.
• Självmord med hjälp av mediciner. Isoniazid är ett tuberkulosläkemedel. Idag är det framför allt bland flyktingar som tuberkulos (tbc) förekommer. Under 2015 och 2016 fick Giftinformationscentralen ett stort antal förfrågningar om överdos av isoniazid hos framför allt ensamkommande flyktingbarn.^[12] Ett dödsfall inträffade.
• I vissa religioner eller kulturer är självmord emot religionen/kulturella värderingar. Suicid beskrivs som olycka. I denna grupp fanns enstaka misstänkta suicid.
• Underrapportering på grund av hemland. De nätverk där jag samlat material har haft ett stort fokus på Afghanistan. Materialet kan vara skevt när det gäller andra ursprungsländer. En indikation kan uppgifterna från 2015 vara, där minst tre dödsfall räknas till Eritrea.
• Otillförlitliga informanter. Uppgifter från jämnåriga asylsökande/nyanlända har inte gått att kontrollera med ytterligare oberoende källa. Ibland har de visat sig vara felaktiga.
• Det som tolkas som suicidförsök kan vara självskador utan avsikt att dö. Personer med kända självskadebeteenden kan medvetet gå över gränsen men tolkas som misstag.
• Många suicidförsök kommer inte till vår kännedom. BlankSpot gjorde 2018 en anonym enkät som pekar mot att det då var mycket utbrett[13]. 

Det är problematiskt att prata om exakta siffor om det inte tillfullo kan verifieras. Men med utgångspunkt i källmaterialet går det att beskriva en bild, om det ökar eller minskar. En bild som skildrar att fler är i farozonen, eller att många har stabiliserats. Vi kan tala om vår oro för de som mår allt sämre.

Det finns riskgrupper, främst bland dem som har svagt socialt nätverk. Även barn eller unga, som har haft ett urstarkt nätverk omkring sig med elevhälsa, psykiatri och ett familjehem som gjort allt som stått i deras makt, har ändå dött genom suicid[14].

Att beräkna suicidförsök

Kategorin suicidförsök är en större utmaning att beskriva. Det finns fler gränsdragningsfrågor att ta ställning till, vad ska räknas som ett försök och inte? Följande har jag förhållit mig till när jag noterat uppgifterna.

När berättelsen består av livräddande insatser, som till exempel att skära ner en hängd, stoppa någon från att hoppa från en bro eller från ett fönster, eller från att lägga sig på spåret, att få någon att kräkas upp tabletter och så vidare är alla bokförda som säkra försök. Gränsdragningarna är svårare mot självskador, har avsikten varit att dö? Eller att självskada? Jag har inkluderat berättelser som kombinerar att ungdomen uttryckt vilja att dö, med graden av allvar i skadan. Det finns exempel där ungdomen mycket väl har kunnat avlida av blodförlust efter allvarlig skärning, de har räknats in i försöken. Många berättelser beskriver ett eskalerande självskadebeteende som pågått under lång tid. Allt efter som tiden går blir skadorna allvarligare och allvarligare, ambulans och omfattande sjukvård krävs för att rädda liv.

Om ungdomen i ord varit mycket tydlig att hen avser att dö, som till exempel angett tillvägagångssätt, dag, plats etcetera till vänner, i vårdsamtal eller på sociala medier, och omgivande informanter bedömer det som en allvarligt menad vilja att dö, så har jag räknat in det. Ungdomen kan ha uttryckt det i samtal med elevhälsa, psykolog och så vidare, och blivit remitterad vidare med en suiciddiagnos. Om informanten har haft kännedom om detta och förmedlat det till mig har jag räknat individen men inte som ett försök. Om ungdomen har vårdats på sjukhus i flera omgångar för suicidtankar har jag räknat det som flera gånger, ett för varje sjukhusvistelse.

Anledningen till att jag tillämpat dessa vida gränsdragningar är att det har funnits ett mönster. En ungdom har börjat i en kategori och återkommit senare i en annan kategori. För att hålla ihop informationen om samma ungdom och se en utveckling har allt legat i samma dokumentation. Det kan ha varit en ungdom som självskadat sig under en längre tid, eskalerar i samtal och en tid senar gör ett försök som antingen misslyckats eller avbrutits av någon annan.  När jag samlat dokumentationen har jag inte förmått att hålla flera olika kategorier utan slagit ihop allt till samma.

Resultat

Allmänna slutsatser

Från materialet har jag dragit vissa slutsatser. Dessa bekräftas till stora delar av forskarna från Karolinska institutet och deras registerforskning. KI:s forskning har indirekt validerat mitt material då det visar sig i hög grad överensstämma. 

Det finns ett mörkertal då alla fullbordade suicid inte har kommit till min kännedom. Totalt från 2015 – 2020 räknar jag med minst 30 avlidna, med de siffror jag förfogar över. Med de inneboende osäkerheterna summerar jag 32 avlidna. 

Antalet avlidna under perioden 2015 – 2020 är väldigt komplext att svara på. Det säkraste svaret vi har är KI:s rapport för 2017. Det är därför extremt svårt för mig att ge en exakt siffra, utan att det verifierats av forskare genom etikprövad forskning eller som officiell statistik som finns för svenska medborgare. Det vi vet är att den här gruppen, under 2017, hade nio gånger högre frekvens jämfört med motsvarande åldersgrupp med svenskt personnummer. ”Suicidtalet bland ensamkommande asylsökande unga i Sverige 2017 var anmärkningsvärt högt i både ett nationellt och ett internationellt perspektiv”[15].

Det finns vissa mönster. I KI:s studie var killar från Afghanistan var vanligast. Mitt källmaterial visar samma mönster. Det är väldigt lite som avviker oavsett vilket år som avses. De äldre uppgifterna som jag samlat genom media pekar också på att det är pojkar i tonåren som dominerar. Flickor är undantag. Majoriteten är från Afghanistan.

Mina uppgifter stämde i stort med det forskarna kunde fastställa. Men det fanns också differenser på mina summeringar och forskarnas, åt bägge hållen. Det jag hade fört över till olycka var i något fall en suicid, mina informanter hade inte fått ta del av alla undersökningar. Det fanns också de händelser som jag dokumenterat som suicid, baserat på informanternas uppgifter, som var allt för oklart för att klassas som suicid. Det finns ytterligare kategorier, t.ex. oklar dödsorsak.

Det blir med tiden allt svårare att beräkna förhöjt antal suicid, och på det sättet kan ett anekdotiskt material ha ett stort värde. Den som lämnar uppgifterna vet att personen anlänt som ensamkommande barn och ingår i undersökningsgruppen.

Kvalitativ analys

Anledning till suicid och suicidförsök

Det är inte ett rop på hjälp, det är en desperationshandling i en situation när livet är helt outhärdligt. Utan att känna till varje fall i detalj är det svårt att veta om det är psykiska trauman som ska hänföras till premigrationsfaktorer (våld, övergrepp, bevittnat avrättning etc.) eller postmigrationsfaktorer att barnet/ungdomen inte klarat påfrestningarna efter ankomsten till Sverige. I fallet med Asad (s.9) vet vi att det finns en längre tid av allt sämre mående som kulminerar när han anses vara sin lillebrors ordnade mottagande, att som blind ansvara för sin lillebror i Afghanistan blev för mycket. Asad tog sitt liv för att ge Esmat en chans att stanna i Sverige.

Utlösande orsaker som nämns är oro för annat boende (vuxenboende) och flytt, två barn med ångest inför samtal på migrationsverket, i samband med negativt beslut, trött på livet utan att fått beslut från Migrationsverket. Ett självmordsförsök utlöstes av nyheter på TV om att det blir svårare för afghaner att få uppehållstillstånd. En skär upp vristerna samma dag som besked kom om flytt till vuxenboende. Bristande nätverk efter flytt till vuxenboende och ny ort. Ett barn var först apatiskt och försökte sedan hoppa framför ett tåg efter åldersuppskrivning och avslag, i samband med överklagan. Fyra berättelser kopplar suicidförsöket till andra ungdomars död, två till genomförda deportationer.

Många nämner avslag på uppehållstillstånd hos vänner, klasskamrater som utlöser desperation. Ett antal berättelser kopplar ihop med olika skeden i asylprocessen, första avslaget, ”tredje” avslaget. Ett stort antal berättelser beskriver flytt och uppbrott. Att förlora godman och boendeform för underårig har varit utlösande faktor. Att bli uppskriven redan vid ankomsten och bo med vuxna utan tillsyn. Att bli åldersuppskriven och förlora barnets rättigheter, tvingats till boende för vuxna förekommer i många berättelser. Minst 37 personer har skrivits upp i ålder (se figur 6) vilket motsvarar 26 procent av de barn och unga som har angiven ålder[16].

Exempel på beskrivningar av utlösande orsak. Alla från informanter 2017:

Ungdomen uppvisar trauma från händelser i hemlandet som har förvärrats av lång väntan på intervju.

Gjorde det när hans social vägrade ge fortsatt stöd efter han fyllde 18 då han visste att han skulle hamna på gatan, han dog hellre.

Fyllde riktigt 18. Utslängd från HVB o god man sa ’nu är du vuxen’ adjö.

[nära släktningar dödas brutalt] Pojken fick panik att samma skulle hända honom om han blev tillbakaskickad.

Blivit åldersuppskriven och flyttad till asylboende i annan kommun ringde på morgonen från sjukhuset och berättade.

Gjorde det för att han hade sådan ångest inför att ha sin första intervju med Migrationsverket.

Långvarig depression och oro, lång väntan till asylsamtal, rädsla att inte få stanna.

Det som utlöste självmordsförsöket är den långa väntan på utredning i kombination med att en kompis har fått alla avslag och kommer att utvisas. (15-åring)

Fick åldersuppskrivning redan vid ankomsten till Sverige. Bor med vuxna. (uppger 17 år 2017)

Boende på hvb-hem, inte varit på första intervju än, fyllde 18.

Rädsla för att bli utsatt för övergrepp, instabil sedan han kom. (Suicidförsök på sjukhus)

Väntar just nu på möte med MiV om ett par dagar som utlöst nästa fas av suicidtankar.

Efter att ha läst om nästa deportation blev han så upprörd att han xxxxx.

Han bor i en lägenhet som Migrationsverket står för. Han bor med 4-5 vuxna män.  Där finns ingen personal.

Suttit i förvaret 2 veckor och redan försökt begå självmord 3 ggr.

Ungdomen var kusin med en ensamkommande ungdom som tog livet av sig i början av året.

Polisen svarade: Han ville att vi skulle döda hiónom, han ville dö.

Dom reaktion på avslag och uppskrivning till 18 år.

Talibanerna härjar i hans hemby och han har inte haft kontakt med familjen på månader.

Blev 18 år i april. Hon skulle vara tvungen att flytta norrut.

Orsak depression inför asylprocessen. (tvångsintagen)

Under 18 men vet inte vart han är nu i processen men har väntat länge, länge.

Efter att ha gått med självmordstankar intensivt sedan 1 vecka utlöste gårdagens självmord i XXXX starka känslor.

När han flyttat till det nya boendet så försökte han än en gång ta sitt liv.

Han ämnade ta sitt liv, berättade om hur rädd och ledsen han är.

Personalen kom och sa, packa, om 30 min kommer polisen och hämtar dig. Du ska till Stockholm. Han blev rädd.

Att inte veta om han får stanna har skadat honom djupt. Att gå med trauma från ett krig och sedan väntan och åter väntan är knäckande.

Blev uppskriven till 18 när han kom, vuxenboenden hela tiden, ingen kontaktperson.

Hans kompis begick självmord och det var efter det som han försökte.

Åldersuppskriven trots att MÅB[17] visade 17,5 år. Avslag tillsammans med uppskrivningen.

18 år, första avslag i tisdags. Hotad till livet av släkting.

De tog sina egna tabletter tillsammans, Attarax, Sertralin, Mirtasapin i stora mängder. Båda med första avslaget. (två personer tillsammans)

Just fyllda arton o placerad på Migrationsverkets tillfälliga boende veckan efter födelsedagen. Hen fick första avslag, tog emot det ensam.

Åldersuppskriven, fick avslag samtidigt. Blev utkastad från hvb-hem med en dags varsel, god man och social sms:ade bara och sa att de slutade.

Fick muntligt avslag på ansökan om fortsatt insats HVB av chef på socialförvaltningen.

Mycket orolig och förvirrad efter ert möte. Han förstod inte vad som händer nu.

Nu 18 år. Avslag asylansökan. BUP ställer inte längre upp, psykakuten konstaterade att de är överbelagda och inte kan ta in honom.

Precis utsläppt från psyk o natten efter var det dags igen…

När han blev 18 år fick han flytta till en barack, där XXX kommun låter 18-åringar bo kvar om de inte har fått uppehållstillstånd.

Har uttryckt att han kanske inte orkar leva och känns mer o mer distanserad och förvirrad.

Sista meddelandet att han var trött på allt. Ligger inlagd just nu. (tidigare tvångsomhändertagen)

16 år. Från XXX. Asylutredning ej påbörjad… i syfte att död sig själv.

Känd psykisk ohälsa, regelbundet självskadebeteende [uppräkning] BUP-kontakt.

Åldersuppskriven 3,5 år till född -xx. Blev således placerad i vuxenboende, ingen god man och fick inte gå i skolan. Hotades av polis och tolk.

Han verkade driva omkring, hemlös.

som bor på ett sjukhus, de vill inte släppa ut honom efter ett självmordsförsök. Han fick uppehållstillstånd.

Hade varit hemlös men bodde hos en kvinna någon månad där han försökte ta sitt liv.

Han mådde mycket dåligt sista tiden han bodde på HVB. Han ansågs suicidal och hade regelbunden tillsyn. När han fyllde 18 (oktober 2016) fick han flytta och all tillsyn försvann.

Jourhemmet orosanmält till socialtjänsten från skolans sida.

Två allvarliga försök när han var inlåst på SIS.

Kille som blev uppskriven i ålder när han kom, därför bott i vuxenboende hela tiden. Trolig PTSD, ej utredd.

Metoder för suicid och suicidförsök

Karolinska skriver om sätten att ta sitt liv som de beskriver om grova sätt, alltså meningen är verkligen att avlida, metoden resulterar i de många fall i döden. Det är påtagligt när jag går igenom mitt material att majoriteten använder sig av grova metoder, avsikten är verkligen att dö.
”Hängning är en dödlig suicidmetod och omkring 70 procent av personer som använder metoden dör till följd av sitt suicidala beteende.”[18]

Att sätta tillförlitliga siffror på sätten att genomföra självmorden räcker inte materialet till för uppgift saknas i flera fall. Av de beskrivningar som finns har barnet skurit sig, flera med rakblad i handleden, knivskurit sig själv i magen, flera har försökt hänga sig, hoppa från tak, hoppa från fönster, bränna sig, ta överdos av medicin, hoppa framför tåget. Matvägran (hopsydd mun), intag av opiat (LPT) och dränka sig i sjö är andra metoder.

2017 års material är mest fullständigt när det gäller självmordsförsök. När det gäller tillvägagångssätten är det tydligt att två metoder överväger, överdos av läkemedelsamt skära sig, ofta i kombination med varandra. Överdos förekommer i 40 berättelser, skära sig allvarligt förekommer i 45 berättelser. Det kan vara i halsen, ljumskarna, armarna, handlederna, gemensamt är att det orsakar stora blödningar. I ett par berättelser är det i duschen. I vissa fall har ungdomen lagt ut bilder eller filmer som gör att omgivningen reagerar.

Hängning förekommer i 17 berättelser. I vissa fall brister snaran, i andra hittas ungdomen och tas ner i tid.

Följande metoder förekommer i fem, fyra eller tre berättelser: kasta sig ut från hög höjd som fönster, balkong etc., ligga ner på rälsen framför tåget, befinna sig på spårområdet vid järnvägen, hoppa från bro i vatten, hoppa från bro mot marken, dränka sig, hugga sig själv med kniv, inta droger som överdos, inta alkohol (och frysa ihjäl eller hoppa i vattnet). Enstaka berättelser innehåller metoder som att gå ut på isen och hamna i vattnet, tillfoga eget våld mot huvudet, hälla brandfarlig vätska över sig, gå ut framför bil på trafikerad väg. En beskrivning av att strypa sig själv och en berättelse om att sikta mot huvudet med vapen.

Värt att notera är att vapen förekommer endast en gång, medan i minst 40 berättelser har barnet eller ungdomen tillgång till mediciner. Många berättelser namnger receptbelagda mediciner mot depression och sömntabletter eller vanliga smärtstillande receptfria smärtstillande. Det visar att mediciner funnits lättillgängligt. Att skära sig kräver mycket lite förberedelse, att få tag på rakblad eller vassa föremål som krossat glas eller spegel är enkelt, det finns tillgängligt och kräver lite förberedelse. Material för att hänga sig finns lättillgängligt och en snara kan tillverkas med enkla medel. 

Att försöken till största del är på allvar visar metoderna. Att hoppa i vattnet med en ryggsäck fylld med sten visar att det är menat som ett definitivt slut, det finns en planering. I flera fall har barnet eller ungdomen sett till att vara ensam genom att låsa dörren, bege sig till enslig plats, stängt av mobiltelefon osv för att inte vara kontaktbar. I vissa fall har ett sista meddelande skickats, eller nycklarna lagts på borde, dator och/eller telefon har lagts fram utan inloggat läge. Ett fåtal berättelser visar att ungdomen fortfarande håller kontakt till exempel genom att sända live och har kunnat spåras.

Ungdomar på spårområdet eller på rälsen har kunnat räddas av polis, väktare, eller privatpersoner, samma gäller för hoppa från bro eller framför bil. 

Andra ensamkommande barns börda

Något som är påtagligt i det insamlade materialet är att andra ensamkommande barn och unga tvingats ta ett extremt stort ansvar för sina kamrater. Många berättelser innehåller beskrivningar av att andra på samma boende eller klasskamrater har avbrutit ett pågående suicidförsök. I en berättelse hör rumsgrannen ovanliga ljud från rummet intill, går dit och tvingas skära ner sin kamrat som hängt sig. Ljudet är fötterna som sprattlar när syret tar slut. I vissa fall har hängsnaran brustit och personen dunsar ner, kamraterna skyndar till.

Det finns beskrivningar av att kamraterna livräddar under dränkning. Eller att kamraterna beger sig ut och söker efter en försvunnen ungdom. Ringer polisen, ringer ambulansen, larmar boendet. Det finns berättelser där andra på samma boende tvingas bli de första som hittar av en avliden kamrat.

Det finns också berättelser där minderåriga befunnit sig i samma familjehem där omsorgen brustit från de vuxna och kamraten blivit den som gång på gång avbryter pågående suicidförsök. I ett av fallen hade familjehemmet placerat två minderåriga ensamma i en lägenhet utan tillsyn, själva bor de i en annan lägenhet. Trots upprepade orosanmälningar gjorde kommunen inget ingripande.

”hoppat i hamnen med kläder. Kompis räddar. Pratar sedan om att – jag ska göra det snabbt.”[19]

”Skriver hej då-meddelande på sociala medier, tar tabletter och sätter sig på [allmänna kommunikationer] och somnar in, medan vänner och skola försöker nå honom i ett dygn.”[20]

” Självmordsförsök genom hängning, kompisen kom och tog ner honom. Flera självskadeincidenter”[21]

”rusade ut från boendet och sprang mot en trafikerad väg. Vänner uppmärksammade det. Några sprang efter andra hämtade boendepersonal”.

”Har skurit sig själv innan och har haft kompisar som tittat till honom ofta för att de är oroliga. Denna gång skickade han att han vill dö i de olika grupperna. Skickade även bilder på ett blodigt golv och där han skurit sig, till olika i gruppen”[22]

Om de här kamraterna fått psykologiskt stöd framgår aldrig av de berättelser jag samlat in, jag har inte vetskap om hur vännerna togs om hand. Genom media framgår att i vissa fall har det erbjudits stöd, kyrkor som hållit öppet och minnesstunder i samband med dödsfall.

Svenska kommuner och svenska staten har utsatt andra asylsökande barn och unga för orimliga och omänskliga förhållanden. Att indirekt få ansvar för att hålla en kamrat vid liv på grund av samhällets tillkortakommanden är en oacceptabel börda för ett barn eller en ungdom. Ett lidande och i värsta fall upprinnelsen till egen psykisk ohälsa. Att vara den som tvingas hitta sin vän död sätt spår hos den som blir kvar, ett nytt trauma läggs till de som redan fanns med som pre-migrations eller migrationshändelser. Det är också något som framskymtar i exemplen på anledning till suicidförsök, ett par nämner explicit att det hänger ihop med en kamrats död genom suicid.

Civilsamhällets börda, familjehemmen

Mitt material innehåller också ett stort antal berättelser om hur antingen familjehem genom placering[23] eller frivilliga familjehem[24] tagit ett orimligt stort ansvar för ett suicidbenäget barn eller ungdom.

En av de mest gripandeberättelserna är publicerad i Facebook-gruppen #vistårinteut:

” Vi har två familjer att välja på för den här placeringen, men den andra familjen har en sjuåring som längtar efter en storebror… Det uppstod en kort tystnad i telefonen och jag hörde hur socialsekreteraren tog sats inför det hon skulle säga.

-Vi tror helt enkelt att det skulle vara lättare för eran tvåårige son att hitta honom död än för den andra familjens sjuåring…

Jag tittade ut genom tågfönstret och lät orden sjunka in… Socialtjänsten ville alltså placera ett barn hos oss, men inte vilket barn som helst, utan ett barn i så pass dåligt psykiskt skick att man i riskbedömningen måste utgå ifrån att det värsta kunde hända och ta ställning till hur det i så fall skulle påverka eventuella andra barn i familjen.”[25]

Ett annat publicerat exempel är familjehems-mamman Heidi Clemen  som i radiodokumentären ”Aref och de fyra sista siffrorna” berättar om hur den då 15-åriga Aref mår allt sämre av den osäkra situationen. För att få traumabehandling krävs de fyra sista siffrorna, när de till sist kommer är det för sent, Aref tog sitt liv dagen innan. Han säger i avskedsfilmen: – Jag älskar er, men inte mig själv och jag orkar inte leva mer. Familjen gjorde allt som stod i deras makt för att få Aref att hålla ut.[26]

Från de berättelser jag fått in hämtar jag ett axplock, det finns många fler än de jag återger här. Exemplen är endast från familjer:

”uttryckte önskan om att dö och gick till köket för att hämta en kniv. Övermannades och hindrades från att skada sig själv. Han har båda gångerna vägrat söka vård. Pojken har ett omfattande självskadebeteende där han skär sig själv i armarna, något som pågått i flera månader.”[27]

”försökte ta sitt liv med sömntabletter. En fruktansvärd upplevelse att sitta på huk över en till synes livlös liten pojke som inte orkar leva.  Ambulans och akuten som stod beredd med läkare när vi kom in och räddade hans liv.”[28]

”suicid-pratar konstant, vill att frivilligmamman ska vara behjälplig med själva tillvägagångssättet. Kräver att få tabletter, nekas och blir rasande. I det närmaste slagsmål mellan ungdom och mamma som håller honom i timmar, tills han lugnat sig.”[29]

”försökte strypa sig själv genom att vira ett lakan runt halsen. Satte mig på honom och slet bort det”[30]

Från boenden, antingen HVB eller asylboenden, finns liknande berättelser. Skillnaden är att det är anställd personal som måste möta svåra situationer, och det sker inom samhällets försorg.

Enskilda som öppnat sitt hem har vanligen inte den utbildning och beredskap som skulle behövas för att möta akut suicidala barn och unga. De familjer som tog emot barn på placering från socialtjänsten fick oftare stöd, tillgång till BUP och annan vård.  För de frivilliga hemmen fanns vanligen ingen stödstruktur. Viss vård beskrivs i berättelserna, ofta återkommande är det inte var tillräckligt, medan andra typer av stöd förfamiljehemmet saknas. Handledning, möjlighet att prata av sig etc. som är stödstrukturer för professionella som möter svårt psykiskt sjuka saknas helt. Stöd för familjens egna barn har inte beskrivits i någon av berättelserna.

Ett exempel på hur de som yrkesarbetar med svårt traumatiserade: Att arbeta med traumatiserade personer kan innebära att man utsätts för sekundär traumatisering, alltså att de anställda själva påverkas i sitt eget välmående, och att det i sin tur kan påverka gruppen. [..] – Vi möter ungdomarnas berättelser, ibland flera stycken på en dag och det är inte så självklart att man kan hantera dem på ett bra sätt. Man får ha egna strategier för att ta hand om detta, säger Eva Theunis.[31]

Perioden när jag aktivt samlade uppgifter märkte jag ett stort behov av att prata av sig om maktlöshet, uppgivenhet, sorg och oro. I vissa fall också skuldkänslor för att inte räcka till. Det var också en av de tydliga frågorna jag tog upp med socialdepartementet våren 2018, att erbjuda volontärer och frivilliga familjehem ett riktat stöd för att möta barn och unga med kraftig psykisk ohälsa. Från statens sida har inget sådant stöd diskuterats eller anordnats. Från kyrkorna har det på vissa orter bland annat genom diakoni funnits möjligheter att delta i samtalsgrupper.

Ansvaret

Det är också intressant att reflektera över ansvaret. Så länge ett barn eller ungdom befinner sig i samhällets försorg är det möjligt att göra anmälan Lex Sarah eller Lex Maria till IVO. Det går att rekonstruera händelseförlopp, hur ansvaret fördelats och hur olika parter agerat runt ett dödsfall. 

När ansvaret för svårt psykiskt sjuka barn, barn med kraftigt utvecklat självskadebeteende och/eller suicidnära vältrats över på privatpersoner finns inget ansvarsutkrävande. Det som kan anmälas är det offentligas handlande, men inte den enskildas. Det betyder att det är betydligt svårare att följa händelser när barnet eller ungdomen bott i en frivillig familj. Familjen kan, som i fallet med Aref medverka till att vårdgivarna granskas. Till min kännedom är det väldigt få dödsfall eller allvarliga tillbud som på det sättet anmälts och utretts av IVO. De flesta jag hittat i media handlar om boenden i samhällets försorg.

I många fall har den frivilliga familjen helt utan ersättning och med bristande stöd från vård och omsorg axlat uppgifter som borde legat på samhället. Många gånger har den som öppnar sitt hem för ett barn eller ungdom inte i förväg vetat om att det är ett suicidnära barn man accepterar till sin familj och in i sitt hem. Det vanligaste är att det visar sig under tiden. Jag har berättelser från familjer som inte kunnat hantera situationen, men där samhället nekat att gå in med avlastningar eller lösningar. Om det i familjen finns biologiska barn som far illa av att bo tillsammans med det ensamkommande barnet/ungdomen har sällan en lösning erbjudits via kommunen. Antingen har familjen försökt stå ut, eller så har andra frivilliga fått agera avlösning. Samhället har i många av de berättelser jag har tagit del av totalt retirerat från ansvar för det ensamkommande barnet eller ungdomen vilket försatt den svenska familjen i en omöjlig situation som också lett till sjukskrivning för familjehemsföräldrarna.[32]

Den ignoransen mot familjens svårigheter och de traumatiska upplevelser de egna barnen utsätts för genom oviljan från kommunerna och statens sida är oförsvarlig. Det är omöjligt att ansvarsutkräva, omöjligt att anmäla eller utreda. Vilket i sin tur gör att mörkertalen för suicid och suicidförsök ytterligare ökar.

Morgan Johansson

De familjer eller enskilda personer som hörsammade Statsminister Stefan Löven i svaret till Agnes den 5 september 2015 har i mångt och mycket blivit svikna av sin statsminister och regering. Samma ensamkommande barn och unga som behövde känna sig välkomna i Lövens svar till Agnes ska enligt Migrationsminister Morgan Johansson känna ett eget ansvar för sin avgrundsdjupa längtan att dö, för sin desperation och uppgivenhet.

I intervju med Dagens Arbete 24 november 2020[33] svarade migrationsminister Morgan Johansson på frågor om suicid.

Dagens arbete:
Den här gruppen har en hög grad av psykisk ohälsa och en nio gånger högre självmordsfrekvens. Kritiker menar att det är just den tuffa lagstiftningen som är bidragande till det. Hur ser du på det?

Morgan Johansson:
– Många av de här ungdomarna har nog varit under stark psykisk press redan från början. Det kan vara till exempel hemifrån och många har även upplevt väldigt traumatiska situationer. Det gäller för flyktinggrupper generellt. Varje sådant fall är naturligtvis en djup tragedi. Men från statens sida måste vi ändå se till så att vi har en politik som är klar och tydlig, att du både har rättigheter och skyldigheter. Då måste vi ha en ordning där det är möjligt att söka asyl, men också kräva att man lever upp till de skyldigheter som man har.

– Det är naturligtvis en väldigt svår problematik. Men lösningen kan inte vara att vi går mot en ordning då vi i praktiken har fri invandring. Det fungerar inte. Då faller vårt asylsystem samman.

Dagens Arbete:
Forskarna på Karolinska institutet, som tog fram siffrorna på den höga självmordsfrekvensen, pekade på ett tydligt mönster i statistiken: Många av de unga som tagit sina liv hade ryckts upp ur tryggheten i ett familje- eller HVB-hem och flyttats runt på Migrationsverkets vuxenboenden. Kunde ni inte ha underlättat för ungdomar som skrevs upp i ålder eller fyllde 18 år att bo kvar under hela gymnasietiden?

Morgan Johansson:
– Man ska komma ihåg att när man fyllt 18 år rör sig trots allt om vuxna människor. Då har vi tagit ett jättestort ansvar under barn- och ungdomstiden. När man blir vuxen innebär det också att man har större skyldigheter. Sen vet jag inte om det här har förvärrat deras psykiska hälsa på något sätt, om det kunde gjorts annorlunda lokalt. Men man också vara beredd att ställa vissa krav på människor som trots allt är vuxna.

Dagens Arbete:
Hur rimligt är det att en ensamkommande som blir åldersuppskriven eller fyller 18 år ska hitta sitt eget boende när man är mitt i gymnasiestudierna?

Morgan Johansson:
– Som jag har förstått det är det inte så att man har blivit hemlös, utan man har fått en annan typ av boende. Man har haft tak över huvudet. Man har kanske fått byta skola. Men det är faktiskt ganska många unga människor i Sverige som måste göra det. Man får ändå utgå ifrån att är man 18 år så ställs det högre krav på en.

Vad är det för krav Johansson menar att det är rimligt att ställa på en ungdom som bara vill dö?[34] Vilka krav är det pojken som försöker strypa sig själv med ett lakan inte uppfyller? På vilket sätt menar Johansson att staten tagit ett jättestort ansvar för Aref, Abrham, Ismat, Ali, Asad, Esmat och de andra? De IVO undersökningar som gjorts kring varje av dessa barn har visat att samhället brustit på ett allvarligt sätt som gjorde att de dog istället för att få adekvat hjälp. Alla civilsamhällets organisationer som har lämnat dokumentation till Kunskapscenter för ensamkommande barn pekar på en lång rad faktorer som hade kunnat göras annorlunda, och som hade varit preventiva åtgärder. Det Karolinska Institutets rapport visar är att asylprocessen och utfallet av den tillfälliga lagen om begräsning i utlänningslagen är tydligt pådrivande faktorer. Mycket hade kunnat göras annorlunda som hade räddat liv, besparat både barn, unga och svenska familjer ett enormt lidande. 

Den 5 september 2015 uppmanar Statsminister Stefan Löven[35] det svenska folket och Agnes att bli kontaktperson till ett ensamkommande flyktingbarn. Löven avslutar med:
Om alla gjorde som du Agnes, så skulle så mycket vara vunnet. För den som tvingas lämna allt man älskar är det viktigast att känna sig välkommen på den plats man hamnar.

Kvantitativ analys

Fullbordade suicid

2015

För 2015 har jag i media hittat uppgifter om fyra avlidna ensamkommande flyktingbarn. 

”Minst tre barn från Eritrea” skriver Norran baserat på uppgifter från TT: ”Genom att jämföra Migrationsverkets lista med svar till TT från 278 av Sveriges 290 kommuner, samt källor med kännedom om fallen, kan minst tre eritreanska flyktingbarns självmord bara sedan i november fastslås. De var 16-18 år gamla. Andra källor, bland dem läkare, talar om mellan fyra och nio aktuella fall.” [36]. 

Ett barn avled i Attendos HVB-boende Ekmanska under februari 2015[37]. Dödsfallet granskades av IVO som utdelade kritik mot genomförandeplanens[38] utformning. 

2016

Jag har noteringar om fyra avlidna under 2016. En av dem beskrivs nedan under april 2016. I en längre text från Reuters är han namngiven och ordentligt beskriven. Tre av mina noteringar överensstämmer inte geografiskt eller tidsmässigt med noteringarna från media nedan. Räknar jag samman de noteringar jag har med det som återgetts i media blir siffran sex till sju avlidna trolig. I värsta fall kan det vara i underkant.

I KI:s rapport står det: Genom den rundringning socialstyrelsen gjorde under vecka 6, 2017 till 51 slumpvisa utvalda kommuner resulterade i tre avlidna genom suicid och minst 68 försök.[39] De 51 kommunerna utgör 17, 5 procent av landets kommuner.

April 2016:

En 17-årig pojke med rötter i Afghanistan tog livet av sig på ett hvb-hem i april i år. I veckan skickade landstinget Blekinge in en Lex Maria-anmälan om händelsen till Inspektionen för vård och omsorg eftersom pojken hade haft kontakt med psykiatrin[40]. – Det finns en risk för ett mörkertal bland asylsökandes självmord och framför allt bland barn och ungdomar som är asylsökande, säger Peter Valverius, chefläkare för psykiatrin i landstinget Blekinge. [..]

Tre okända självmord Nyhetsbyrån TT jämförde i mars i år offentliga register med enkätsvar från landets kommuner, och hittade minst tre självmord bland ensamkommande flyktingbarn – självmord som inte nått centrala myndigheter som till exempel Inspektionen för vård och omsorg.[41] [42]

[..] kommenterade nyheten om att tre ensamkommande flyktingbarn under kort tid tagit sina liv efter att de fått avslag på sina asylsökningar. Vi vet att det kommer att bli tufft framöver, att hantera och fånga upp alla som får avslag. Vi räknar med att vi kommer att få se mer självskadebeteende och fler självmord bland den här gruppen, berättade kvinnan, som bad om att få vara anonym.[43] [44]

2017

För 2017 finns 12 avlidna bekräftade av Karolinska institutet, i min räkning var det 15 personer 2017. En uppgift har plockats bort 2021 eftersom det inte gick att verifiera på nytt. Två saknar tillräckliga uppgifter, det var för knapphändigt för att forskarna på KI skulle kunna lokaliserad dessa två. Diskrepansen mellan mina siffor och de fastställda genom KI:s rapport beskrevs inledningsvis som beroende på källorna.

Av dessa var 12 pojkar och 2 flickor. Tre med utvisningsland till Eritrea övriga Afghanistan. Flera av de avlidna är beskrivna i föregående kapitel och tidigare i detta kapitel, varför jag inte beskriver dessa på nytt.

Tittar vi på åldersfördelningen är minst åtta av de avlidna minderåriga, alltså minst hälften av dem är fortfarande barn när de avlider genom suicid. För tre har jag inte kunnat få ålder. Endast två är enligt informanten uppskrivna i ålder. Vi kan därför gissa att åldersspridningen är någorlunda korrekt med kronologisk ålder.

Ålder vid döden, antal personer
15 år	16 år	17 år	18 år	19 år	20 år	okänd ålder
1	4	2	1	1	1	2[ER3]

Figur 1: åldersspridning avlidna 2017

När jag går igenom mina uppgifter fördelar det sig enligt följande

Hängning	Dränka sig	Mediciner??	Okänt tillvägagångssätt	total
6	2	1	5	14

Figur 2: metod för suicid

Fyra unga bodde i den nya boendeformen stödboende. En ungdom hade eget boende, tre var placerade på HVB-hem, en bodde på Migrationsverkets asylboende för vuxna. Ett barn fanns på placering i familjehem.  

2018 – 2020

Under 2018-2020 har det kommit åtta avlidna till min kännedom, fem av dem hade uppehållstillstånd vid sin död, varav två med permanent uppehållstillstånd. Samtliga åtta har Afghanistan som utvisningsland och var av manligt kön. Åldersmässigt 18-21 år. Det finns ingen gemensam nämnare när det gäller boendeformen, frivilligt familjehem, utslussnings lägenhet, asylboende är några av boendeformerna. Av sätten att avsluta sitt liv har flera hängt sig, den andra sätten är hoppa framför tåget, hoppa från bro, drunkna och tabletter i kombination med alkohol.

Suicidförsök, ej dödlig utgång

2015

Uppgifterna för 2015 bygger helt på det min eftersökning i media har resulterat i. Mörkertalet och osäkerheten är stor.

Ett allvarligt försök beskrivs av Jönköpingsosten där en 17-årig afghansk pojke som bodde i familjehem först gjorde ett försök att hoppa från en bro (27/8-2015), cirka 3 veckor senare hoppar han från bron. Överlever med svåra skador. Händelsen Lex Maria anmäldes av familjehemmet.[45]

Mars 2015 skriver Aftonbladet om en pojke, då 16 år uppgiven ålder, 18 år uppskriven ålder. XXX skriver att pojken har en historia av 15-20 allvarliga suicidförsök. Han vårdades på sluten psykiatrisk avdelning. Elchocker. [46]

11 juni 2015 beskriver Sydsvenskan 8 dokumenterade självmordsförsök som framkommit i den granskning av HVB-hem som Sydsvenskan gjort. I tillsynsrapporterna för 2013-2015 inom Skåne påträffades de 8 försöken. I artikeln står också att flera andra händelser som aldrig rapporterats till myndigheter kom till Sydsvenskans kännedom. Granskningen visade stora brister hos HVB-hemmen som också kan ha varit bidragande till självmordsförsöken.[47]

Läkartidningen 2016 skriver om isoniazidförgiftning, vilka av dem som kommit som ensamkommande barn eller unga, och huruvida det är självmordsförsök framgår inte. Det går inte att räkna, men bör hållas i åtanke.

Det beskrivs också ett försök från april 2014 när ett barn häller bensin över sig och hotar att tända på.[48] 

2016

Större delen av materialet från 2016 har berättats i efterhand, det innehåller luckor och oklarheter. Jag har också använt media för att beskriva 2016. Det går dock inte utan vidare att lägga ihop siffrorna från media med det jag har insamlat, då vissa kan avse samma händelse.

I mitt insamlade material finns noteringar om 38 tillbud och 36 individer, samtliga pojkar. 28 prövas mot Afghanistan, två mot Marocko och sex har inte utvisningslandet angivet.

När det gäller boendesituationen överväger HVB med 13 pojkar, två bodde i familj, tre i vuxenboende, en är noterad med bara ordet boende. Tre av ungdomarna har ”flytt” inskrivet, flytt till vuxenboende. För 14 ungdomar har jag ingen uppgift om boendeform. En ungdom har haft sju flyttar på ett år.

Från media hämtas följande beskrivningar:

Ingen i personalen tillkallade ambulans, när ett flyktingbarn försökte begå självmord på ett

boende utanför Höör. Nu gör kommunen en lex Sarah-anmälan. Det var i början av mars i år som ett ensamkommande flyktingbarn försökte hänga sig i en

lampsladd tidigt på morgonen. Kroken i taket brast och ungdomen hittades på golvet, blå i

ansiktet men vid medvetande.[49]

Mats Persson, (L), riksdagsledamot och skattepolitisk talesperson: Siffrorna visar inte bara att våldet på boendena ökar, utan även att antalet barn och unga som mår dåligt ökar. Antalet självmordsförsök eller hot om självmord har ökat från 10 till 62.[50]

Omsorgsförvaltningen har gjort en utredning efter en anmälan enligt lex Sarah. Bakgrunden var en händelse med en minderårig pojke som bodde på ett boende för ensamkommande flyktingbarn. Pojken var stressad och upprörd och hoppade ner i vattnet från en brygga. Personal fanns i närheten och kunde tillsammans med andra ungdomar från boendet hjälpa pojken. Efter händelsen har pojken fått utökad tillsyn.[51]

En ensamkommande pojke har försökt ta livet av sig på ett HVB-hem. Pojken fick tag i en stor

mängd tabletter under en medicinutredning och tryckte in dem i munnen, men personalen lyckades stoppa honom. Det är fjärde gången i år som ensamkommande barn i Blekinge har försökt begå självmord.[52]

När Mustafa dog så brast det för Amir. Bästa vännen var borta. Även hans egen intervju på Migrationsverket hade blivit inställd. Och det hade blivit oroligt på HVB-hemmet där han bodde och döden började kännas som en befriare. Så Amir klev ned på tågrälsen i Karlshamn och började gå mot en tunnel för att möta ett tåg. ”Det går nog snabbt”, tänkte han.

Men någon såg honom och ringde polisen som räddade honom. Amir är en av de ensamkommande i Blekinge som har försökt att ta sitt liv. Bara sen i november har ytterligare fem pojkar försökt. Och P4 Blekinge har rapporterat om nio självmordsförsök och ett självmord på ett år.[53]

Mohammad från Sjuhärad försökte begå självmord i fjol. – Jag mår jättedåligt, jag tänker mycket, säger Mohammad, 17 år.[54]

Den rundringning som Socialstyrelsen gjorde till 50 slumpvisa utvalda kommuner gav 68 suicidförsök, vilka som fördelas på 2016 och på 2017 framgår inte.[55] [56]

2017

Materialet från 2017 är det mest heltäckande och insamlat ungefär samtidigt som händelserna vilket gav mig större möjligheter att ställa kompletterande frågor. Vid genomgången 2021 finns ett antal noteringar som aldrig avslutats, beroende på vad som fattas har jag räknat, eller inte räknat in det i sammanräkningen. En handfull ofullständiga noteringar har tagits bort. Ett tiotal har kvalitetssäkrats genom förnyad kontakt med informanten.

178 barn eller ungdomar.
259 enskilda suicidförsök.
En 15-åring hade 15 försök under året. 
En 17-åring gjorde 10 försök under året.

11 personer (av 178) hade kraftiga suicidtankar utan att ha genomfört handlingar. Antingen avbrutits straxt innan, eller blivit remitterad till vård innan suicidförsök. De som noterats har haft långt framskridna planer, konkret med datum, tillvägagångssätt, eller har pratat om självmord under en lång tid på ett sådant sätt att det framstår som en allvarligt menad önskan om att släcka sitt eget liv.

Det ojämförligt vanligaste är en pojke från med asylprövningsland Afghanistan, 155 personer. Utöver Afghanistan finns endast två andra länder, Marocko (5 pojkar) och Syrien (1 flicka).

Figur 3: könsfördelning och asylprövningsland, suicidförsök 2017. Pojkar blå stapel, flickor orange stapel, ej angivet kön grå stapel.

Prövningsland	Pojkar	flickor	ej ang. kön	Summa
Afghanistan	150	3	2	155
Marocko	5			5
Syrien		1		1
Saknar uppgift om land	6		11	17
Summa	161	4	13	178

Figur 4: Tabell över kön och asylprövningsland, suicidförsök 2017.

Det är också tydligt att det största antalet är enligt egen uppgift under 18, eller 18 när suicidförsöken genomförts.

Figur 5: fördelning i procent, minderåriga, 19 år uppåt och okänd ålder. 

Åldersfördelningarna nedbrutet utgår från egen uppgiven ålder, åldersuppskrivning markeras som delmängd av det totala antalet.   

Figur 6: könsuppdelad åldersspridning samt antal åldersuppskrivna barn och unga, suicidförsök 2017.

Genom att fördela ut spridningen på månad ser vi att det finns vissa månader med fler individer och fler försök, februari-mars och november är frekvensen högre. Det är en svag överenstämmelse med de två klustren av avlidna genom suicid. När det gäller de avlidna är det framför allt hösten fram till december som har en ordentlig höjning. Motsvarande höjning syns inte i försöken.

Ej angivet står i flera fall för en uppgift med flera försök som vart och ett inte är tidangivna. I de fall det har rapporterats vid skilda tillfällen per försök har det bokförts på respektive månad. Det betyder att samma person kan finnas med flera gånger under året, där markeras räknaren för individ endast en gång i total summan, medan räknaren för försök ökas vid varje tillfälle.

Figur 7: Fördelningen av antalet försök och antalet individer per månad, suicidförsök 2017. Blå stapel avser individer, orange stapel avser antal försök. 

2018

Under 2018 samlade jag material mellan januari och maj och sporadiska noteringar resten av året. Under de fem månaderna noterades 27 individer och 34 försök. 26 pojkar med Afghanistan som asylprövningsland. En notering saknar angivelse av kön och asylprövningsland. På hela året noterades 32 personer och 39 försök. Samtliga pojkar och med Afghanistan som asylprövningsland.

Ålder antal personer, januari – maj 2018
16 år	17 år	18 år	19 år	20 år	okänd ålder
4	5	6	5	1	7
All noteringar 2018
4	5	7	6	1	9

Berättelserna är antingen väldigt långa med många detaljer eller mycket kortfattade. En större andel saknar uppgift om tillvägagångssätt men där det beskrivs är överdos av mediciner och skära sig vanligast. Mediciner i kombination med droger förekommer också.

2019 – 2021

Ingen systematisk insamling har bedrivits under dessa år. Sporadiskt har jag fått uppdateringar om ungdomar som finns med sedan tidigare där den psykiska ohälsan och självmordstankarna fortsatt. Jag anger inga siffror eftersom det som källmaterial inte är användbart. Jag nöjer mig med att konstatera att vi fortfarande har många självmordsnära unga i vår närhet. Dödsfallen under 2020 visar också att det finns unga som är så hårt pressade att de står vid balanspunkten där tankar övergår till handling.

Jag har vid förnyad kontakt under 2021 när uppgifterna kvalitetssäkrades genom ytterligare kontroller och fler frågor till informanterna fått berättelser om ”hur gick det sedan”. Vissa ungdomar har fortfarande stora svårigheter med självskador och suicidtankar, främst de som fallit ur systemet och är papperslösa, många även hemlösa. Det går att dra linjer mellan 2017 och nutid och se att svårigheterna staplats på varandra, de har inte getts något andrum alls under den här tiden.

Från de ideella[57] som möter dessa ungdomar blir återkopplingen allvarligare för varje vecka som går. Slitna, trötta, sjuka, hungriga och utan hopp blir döden en befriare.

Andra berättelser ger hopp, då 2017 mådde ungdomen mycket dåligt, i dag har han (för det är nästan helt och hållet pojkar detta handlar om) en chans till ett ordnat liv. Vissa har fått tillfälligt uppehållstillstånd, utbildar sig eller arbetar, några har till och med hunnit bilda familj.  

Vissa av ungdomarna som finns med från tidigare år har flytt på nytt, från Sverige. Enstaka rapporteringar om unga som tagit sitt liv utanför Sveriges gränser finns på Stoppa Utvisningarnas webbsida.[58] Vissa av ungdomarna har återfått sin vilja att leva när de fått uppehållstillstånd i Frankrike eller Tyskland.

Det finns också unga från 2017 som har utvisats till Afghanistan, och den svenska familjen följer fortfarande sin ungdom, stödjer så långt som möjligt. Någon har suiciderat i Afghanistan, någon har flytt vidare och åter någon lever extremt utsatt i Afghanistan utan möjlighet till psykiatrisk vård eller medicinering.

Från de ideella är signalerna att det inte är över ännu, det kan ske nya självmord igen som resultat av de hårda kraven förenat med gymnasielagen och övergången till arbete. Desperationshandlingar i olika form kan komma att bli resultaten av flera års kamp för att göra rätt, uppfylla kraven och ändå falla på målsnöret om inte anställningsvillkoren uppfylls. Många har varit under så stor stress under så lång tid att marginalerna är extremt små. Desperationshandlingar som suicid, drogmissbruk, kriminalitet eller vidare flykt kan i värsta fall bli vanligare än nivån 2020. 

Den 11 mars 2021 försökte en ungdom ta livet av sig genom att svälja batterierna från en mobiltelefon. Bemötandet på psykakuten blev som ett hån. XX upplevde att psykologen hånade honom när hon frågade om han trodde att han skulle få uppehållstillstånd för att han svalt batterier. XX fick Lergigan utskrivet utan efterföljande vård.[59] Händelsen är både ett exempel på den desperation ungdomarna känner och på att psykiatrin inte tar ungdomarna på allvar. Situationen gjorde att det enda som kunde leda till döden var att peta ut batterierna ur telefonen. Hade det funnits något annat till hands hade det kunnat sluta på ett annat sätt. Ungdomen blir inte lämnad ensam, det frivilliga familjehemmet har ständig uppsikt och befarar ytterligare suicidförsök.

---

[1] Vi betalar notan för den nya asylpolitiken i människoliv – Nerikes Allehanda 2016-12-15 https://www.na.se/artikel/vi-betalar-notan-for-den-nya-asylpolitiken-i-manniskoliv

[2] Hagström Ana, Hollander Anna-Clara, Mittendorfer-Rutz Ellenor: Kartläggning av självskadebeteende, suicidförsök, suicid och annan dödlighet bland ensamkommande barn och unga. Avdelningen för försäkringsmedicin, Institutionen för klinisk neurovetenskap. Institutionen för folkhälsovetenskap Karolinska Institutet 2018. https://ki.se/sites/default/files/migrate/2018/02/19/projekt_fm_suicid_ensamkommande.pdf

Refereras i fortsättningen som ”Rapport från KI”.

[3] Flera samtal med yrkesutövande inom området psykiatri som möter unga ensamkommande flyktingar i sin kliniska verksamhet.

[4] Rapport från KI s. 36: ”Vad gäller självskadebeteende och suicidförsök är siffrorna mindre säkra än för dem gällande suicid. Antalet som har skadat sig själv och gjort suicidförsök bland ensamkommande asylsökande barn och unga i Stockholm verkade öka under de studerade åren och här är det möjligt att det dessutom finns en omfattande underrapportering.”

[5] Rapport från KI.

[6] Rapport från KI, s. 43.

[7] Svar från departementssekreteraren 2021-02-18 UD2021/02205/RS:  ”Du har hos Utrikesdepartementet begärt att få ta del av en sammanställning av vissa uppgifter om ensamkommande barn och unga upp till 21 år som avlidit i Sverige. Sökningar har gjort i Utrikesdepartementet efter uppgifter som motsvarar din begäran. Dessa eftersökningar har inte gett några resultat. Såvitt kunnat utredas förvaras således inte några allmänna handlingar som innehåller uppgifter som motsvarar det du efterfrågat i Utrikesdepartementet. Din begäran kan därför inte efterkommas.”

[8] Angående din begäran om handlingar: Utgångspunkten är att ”stark” sekretess gäller och att uppgift om enskilds hälsotillstånd och andra personliga förhållanden inte kan lämnas ut om det inte står klart att uppgiften i fråga kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. E-post 2021-01-07.

[9] E-post från statistiker på Rättsmedicinalverket 2021-02-04.

[10] Eriksson, Thord. Ali blev vuxen efter ett ögonkast. I: Dom som stod kvar. Natur & Kultur 2019  https://thorderiksson.se/2019/10/31/fem-ar-aldre-efter-ett-ogonkast/  

[11] Informant 2018, förnyad kontakt 20210105.

[12] ”Överdos av tuberkulosläkemedel vanligt bland unga asylsökande”. Läkartidningen 2016-11-15. https://lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2016/11/Overdos-av-tuberkuloslakemedel-vanligt-bland-ensamkommande/

[13] Eriksson, Thord. Nästan alla har funderat på att ta sitt liv. Blankspot 21.5.2018.  https://www.blankspot.se/nastan-alla-har-funderat-pa-att-ta-sitt-liv/

[14] Aref och de fyra sista siffrorna. Tendens, kortdokumentär, SR. Sändning 2018-01-15. https://sverigesradio.se/avsnitt/1008902   

[15] Rapport från KI s.37

[16] De barn och unga utan ålderangivelse har räknats bort innan andelen beräknades.

[17] MÅB är förkortning för medicinsk åldersbedömning.

[18] Rapport från KI s.38.

[19] Informant 2017. ” jag ska göra det snabbt”: Med det menas att nästa suicid ska vara en annan metod som går snabbare, ingen räddning.

[20] Informant 2017.  Allmänna kommunikationer ersätter en specifik uppgift som gör det möjligt att härleda vilken stad.

[21] Informant 2017, beskriver händelser både 2016 och 2017.

[22] Informant 2017.

[23] Familjehem med uppdrag och betalning från socialtjänsten.

[24] Familjer som utan ersättning och utan uppdrag från socialtjänsten öppnat sitt hem för ett eller flera ensamkommande barn.

[25] ”När silvertrådar slits isär” 2020-11-22 Facebook #vi står inte ut @vistarinteut  https://www.facebook.com/vistarinteut/posts/1246874942363329

[26] ”Aref och de fyra sifforna” Tendens, kortdokumentär 2018-01-15. https://sverigesradio.se/avsnitt/1008902

[27] Informant 2017.

[28] Informant 2017.

[29] Informant 2017

[30] Informant 2017

[31] ”Om det inte finns hopp blir det svårt.” Läkartidningen 2017-05-03. https://lakartidningen.se/aktuellt/nyheter/2017/05/om-det-inte-finns-hopp-blir-det-svart/

[32] ”Debatt: Samhället tar inte ansvar för sjuka ensamkommande.” Altinget 2019-08-15 https://www.altinget.se/artikel/debatt-samhallet-tar-inte-ansvar-for-sjuka-ensamkommande

[33] ”Ministern: De ensamkommande borde ha förberett sig bättre”. Mikael Färnbo, Dagens Arbete 2020-10-24.  https://da.se/2020/11/ministern-de-ensamkommande-borde-ha-forberett-sig-battre/

[34] Rundqvist, Elisabet. Vilka krav ska man ställa på den som inte orkar leva? Dagens Arbete 20201204. da.se/2020/12/vilka-krav-ska-man-stalla-pa-den-som-inte-orkar-leva/

[35] Stefan Löven i Facebook 20150905 https://fb.watch/38peRTUhor/  Hela talet återges här https://www.svt.se/nyheter/inrikes/kritiserad-lofven-haller-tal-om-kris

[36] Larm om flera självmord bland flyktingbarn. Norran 2015-03-25. https://norran.se/nyheter/larm-om-sjalvmord-bland-flyktingbarn

[37] Brister i arbetssätt väcker kritik. SVD 2015-11-17.

[38] Den dokumentation som följer barnet eller ungdomen som ett verktyg mellan boendet och socialtjänsten. I genomförandeplanen ska barnets hälsa och annan viktig information dokumenteras.

[39] Rapport från KI s.11

[40] Efter självmordet – BUP söker upp ensamkommande. Sveriges Radio Blekinge 2016-06-27. https://sverigesradio.se/artikel/6462037

[41] Landstinget fick inte reda på självmordet. Sveriges Radio Blekinge 2016-05-02. https://sverigesradio.se/artikel/6423793

[42] Samma pojke beskrivs i ”A journey’s end For one Afghan boy, hopes of a new life in Europe end in suicide” Reuters Investigate 2016-09-22. https://www.reuters.com/investigates/special-report/europe-migrants-sweden/

[43] ”Vi betalar notan för den nya asylpolitiken i människoliv”. Nerikes Allehanda 2016-12-15. https://www.na.se/artikel/vi-betalar-notan-for-den-nya-asylpolitiken-i-manniskoliv

[44]  Samma tre berörs i ” Ensamkommande mellan hopp och förtvivlan.” SVT Nyheter Skåne 2016-12-13.  https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/ensamkommande-mellan-hopp-och-fortvivlan

[45]  ”Pojke allvarligt skadad.” Jönköpingsposten 2015-09-15.

[46] ”När blev Sverige ett ruttet land?” Aftonbladet 2015-03-17. https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/1krgqe/nar-blev-sverige-ett-ruttet-land

[47] ”Brister har upptäckts på vart tredje boende.” Sydsvenskan 2015-05-11.

[48] ”Brister har upptäckts på vart tredje boende.” Sydsvenskan 2015-05-11.

[49] ”Försökte hänga sig – personal avvaktade.” Skånska Dagbladet 2016-07-09.

[50] ”Mats Persson: ”Vi behöver skynda på asylprocessen”.” Lokaltidningen Bjuv Klippan 2016-01-29.

[51] ”Nya rutiner efter självmordsförsök.” Sydöstran 2016-08-30.

[52] Självmordsförsök bland ensamkommande. TT Nyhetsbyrån 2016-11-25.

[53]  Mustafa är den avlidna pojken under april 2016. ”Fem självmordsförsök sedan i november.” Sveriges Radio Blekinge 2017-03-03. https://sverigesradio.se/artikel/6643364

[54] Fler ensamkommande försöker ta sitt liv. P4 Sjuhärad 2017-11-15. https://sverigesradio.se/artikel/6818631

[55] ” Många kommuner känner till självmordsplaner bland ensamkommande” 2017-02-15 Socialstyrelsen pressmeddelande. https://www.socialstyrelsen.se/om-socialstyrelsen/pressrum/press/manga-kommuner-kanner-till-sjalvmordsplaner-bland-ensamkommande/

[56] Många självmordsförsök bland ensamkommande flyktingbarn. Frälsningsarmén februari 2017 https://www.fralsningsarmen.se/vad-vi-gor/vuxna/artiklar/manga-sjalvmordsforsok-bland-ensamkommande-flyktingbarn/

[57] Uppgifter från bland annat Uppsalastödet, ideell förening.

[58] Psykisk hälsa. Stoppa utvisningarna till Afghanistan!  https://stoppautvisningarna.blogspot.com/p/sjalvmord.html

[59] Informant 2021.